När andra inte mår som de ska


Idag fick jag mig en tankeställare.

På tåget hem igår satt jag i tysta kupen och läste som jag oftast gör. Det var inte mycket folk på tåget, de flesta satt på ”egna” säten och det var en lugn hemresa helt enkelt. Efter ungefär halva resan hör jag hur det blir lite turbulen i vestibulen utanför kupen där jag sitter; det är någon som frågar ”mår du inte bra” och jag hör att en tjej svarar ”nej jag mår inte så bra”. Den meningen vill man inte höra av någon, och definitivt inte på ett tåg. Eftersom ”alla” är sjuka nuförtiden så blev jag ju på en sekund säker på att nån stackare fått akut vinterkräksjuka på tåget och jag tog snabbt upp mina hörlurar och skruvade upp ljudet på spotify. Blanda inte in mig i detta, jag vill INTE höra mer! Jag hade hört att tjejen sa att hon skulle av i Lund så jag stängde in mig i min egen lilla bubbla och när jag gick av tåget var tjejen borta och jag hade glömt hela saken.

Tills idag. Min kollega kommer in på mitt kontor och undrar vilket tåg jag ska ta hem. Jag säger att jag nog inte ska åka förrän om en timme, och hon säger ”jaha, jaja, jag åker nog nu. Jag tänkte bara att….ja, jag svimmade på tåget hem igår och…”

Näää! Det var min höggravida jämnåriga kollega som jag hört utanför min kupé igår och totalt ignorerat. Herregud, om jag bara hade lutat mig ut och kollat lite vad som hände så hade jag ju sett att det var hon och kunnat gå ut till henne! Nu fick stackaren ligga där på golvet helt snurrig med en massa okända människor, som visserligen var trevliga och hjälpsamma, men jag kan ändå tänka mig att det hade känts bättre med ett familjärt ansikte där och då… Ååååå vad jag kände mig dum!

Hjälpsam. Omtänksam. Empatisk. Om någon mår dåligt och man hör det så är det väl egentligen ens jäkla skyldighet att kolla så att någon har koll på läget och hjälpa till om det behövs? Inte dra täcket över huvudet och låtsas som ingenting för att skydda sig själv på nått vis. So what om det hade varit vinterkräksjukan egentligen, man måste ju ta hand om sina medmänniskor eller hur? Jag hade gärna velat att någon tog hand om mig om det varit jag som blev dålig…

Japp. Jag skäms. Och jag hoppas verkligen att jag kommer agera annorlunda nästa gång jag stöter på någon som inte mår så bra…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s