Upp som en sol och ner som en pannkaka


Ungefär så kändes det idag. Jag gick upp i ottan och hade väl lite ont i huvudet redan då men vem har inte det kl fem på morgonen? Åkte till Helsingborg och var med på träningen med jobbet kl 07 och det kändes superbra efteråt. Pigg och glad liksom.

Sen vet jag inte vad som hände riktigt, men jag rasade totalt och huvudvärken från Helvetet smög sig på utan att jag hann reagera. Trodde det skulle hjälpa med lunch och förlovningsfirande med Ems, men jag kunde knappt ens äta så ont jag hade. (Sorry om jag var tråkigt lunchsällskap!) Kände mig mest yr och ynklig och kämpade stundvis med tårarna. Är det något man INTE ska göra när man har ont i huvudet så är det gråta, hur ont det än gör, för det blir garanterat bara tusen gånger värre av det. Been there…

Stapplade till kontoret, samlade ihop mina grejer, tog första bästa tåg hemåt. Sov hela vägen. Stapplade hem. Och nu ligger jag här i soffan med datorn i knät och en hel del jobb kvar att fixa med. Min spända nacke känns fortfarande som gjord av betong, hela vägen ut till öronen känner jag hur stel den är.

Suck. Det är skittrist det här. Trodde faktiskt att det hade blivit bättre, och det har det, men jag kan verkligen inte missköta mig en enda dag. Jo, jag kan slarva med en grej, men inte två. Om jag jobbar många långa timmar en dag, så måste jag sova minst  åtta timmar och äta bra. Om jag slarvar med maten kan det funka om jag inte jobbar så länge. Om jag inte tränar så måste jag äta, sova och ”jobba” bra. Och på sistone har det varit lite dåligt med mat, lite för långa dagar på kontoret och lite för lite sömn. Som bäddat för att behöva bädda ner sig alltså, och jag är egentligen inte överraskad. Bara trött på att vara så klen. ”Alla andra” kan ju! ”Alla andra” är uppe till midnatt och går utan problem upp kl sex dagen efter, skippar frukost och äter inga mellanmål, tränar sporadiskt, kan sitta och jobba både tio och tolv timmar vid datorn på en dag, osv. Åtminstone känns det så när man pratar med kollegor och kompisar. Men det är kanske inte så? Jag vet inte. Jag kan iallafall inte leva så, vare sig jag vill det eller ej…  

Well. roligare än såhär blir det inte från mig idag.

Ta hand om er!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s