Sjuk(t) stressad


I morgon ska jag till kontoret igen efter två dagar på hemmaplan. Förkylningen är mycket bättre som tur är, bara lite hosta och snuvighet kvar, och så den där jäkla oberäkneliga huvudvärken som gör mig helt yr när den slår till. Ibland går det att bota den med kaffe eller mycket vatten eller mitt superliniment som jag införskaffat, men andra gånger är den envis och efterhängsen och gör livet surt i timmar. Suck! Men jag hoppas att den håller sig borta i morgon.

Det har inte varit bästa timingen att vara sjuk nu, jag har jobbat på så gott jag kunnat hemifrån men ligger ändå sjukt mycket back och detta är nog första gången jag känner en sån där riktig inre stress över jobbet. Jag har redan missat deadlines för när jag sagt att material skulle varit klart, och det här ”berget” jag ska över blir bara större och större. Dessutom är en del grejer kopplade till vår go-live nästa vecka och är de inte klara innan dess så är det för sent, då spelar det liksom ingen roll. Jag borde egentligen jobba femton timmar om dagen just nu, och tro mig att jag har försökt, men jag kan bara inte. Jag blir helt yr och stel och mår fysiskt dåligt av att sitta framför skärmen så länge under flera dagar i rad, och det känns inte som att jag får så mycket mer gjort eftersom jag bara blir mer ineffektiv för varje timme jag sitter. Men om jag inte jobbar så snurrar tankarna om allt jag borde göra…stressen är total med andra ord och jag känner mig ganska ensam. Kanske borde jag varit bättre på att delegera. Kanske borde jag planerat med större marginaler. Kanske borde jag sagt nej till vissa saker. Men det spelar ju ingen roll nu. Förhoppningsvis lär jag mig av detta för framtiden, men just här och nu är jag fortfarande lika stressad och mer och mer övertygad om att jag inte kommer hinna det jag vill och borde.

Tänk att det bara var drygt tre veckor sedan vi var i sunny california och njöt av varje sekund av livet och inte ägnade jobb och vardag en endaste liten tanke…

Det är tur att jag har många, många fina minnen och känslor med mig hem som jag kan plocka fram när det känns tungt. Som bilden ovan, från Santa Monica Beach. Aaahh underbara Cali…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s