Hjärtattack, tack tack tack!


Mera stress, yes yes yes!

20121128-225409.jpg

Den här boken läser jag just nu. Vet inte riktigt varför jag plötsligt snöat in på ämnet stress, hjärnan och hur vi egentligen mår i samhället idag, men det är riktigt intressant. Och skrämmande. Jag vet inte riktigt hur det kommer att sluta, vart vi är på väg. Men jag har en känsla av att vi kommer att behöva riktigt många psykologer och stressterapeuter i framtiden för det här kommer vi inte klara att hantera själva.Kanske får bli en ”second career”? Sadla om efter man blivit utbränd? Vem vet…

Men jo, jag tror jag vet varför jag fastnat för detta just nu. Min vän Johanna. Jag träffade ju henne för ett par veckor sedan och hon jobbar inom psykiatrin så det brukar bli ett naturligt samtalsämne. Hon berättade om en patient som har svår ångest, och att hon gav denna patient en fackbok om just ångest. En bok som förklarar vad det är, hur det uppstår, vilka mekanismer som ligger bakom, etc. Patienten hade blivit jätteglad,”varför har ingen berättat allt det här tidigare”!? Hon förstod plötsligt sig själv på ett annat sätt, och att hon inte är den enda människan med samma problem. Och jag tror det är nyckeln till det mesta här i livet- kunskap. Det finns ofta en rationell förklaring till varför man mår som man gör, känner som man gör, och tänker som man gör. Mycket kommer från barndomen, eller andra tidigare erfarenheter. Sånt man glömt bort, eller försökt förtränga. Men det försvinner inte. Hjärnan är för avancerad för det. På gott och ont.

Det är riktigt fascinerande att sätta sig in i hur hjärnan faktiskt fungerar, hur känslor och logik hänger ihop och hur komplex kommunikationen är mellan hjärnan och kroppen, via nerver, hormoner och signalsystem. Att dessa basala funktioner och system nu ska försöka hänga med i vår uppskruvade nutid känns på något sätt absurt. Och det är till viss del skönt. Det är inte nödvändigtvis mig det är fel på om jag inte pallar allt. Mina förutsättningar är inte att vara nån superwoman, åtminstone inte under någon längre tid. INGEN har de förutsättningarna. Vi har ju alla samma typ av hjärna, tro det eller ej. Men det finns folk som inte fattar detta, som kör på tills de blir sjuka och till och med dör i vissa fall. Att man kan köra på och behandla sig själv så illa är otroligt intressant tycker jag. Sorgligt, men intressant. Tja, kanske man skulle bli stressforskare trots allt? Kanske kan hinna med nån kvällskurs, haha!

//C

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s