Jaha, då var man här!


Man vet aldrig hur dagen ska sluta när man befinner sig såhär i v 38 och lite till. Ett standardbesök hos barnmorskan i morse ledde till en tveksam remiss till prenatalavdelningen på sjukhuset för lite fler prover efter lunch. Jahaja tänkte jag och cyklade dit efter att ha fixat korv-lunch till våra tappra byggare som idag bar upp 160 kvm golv till vinden.

Jag gillar inte precis sjukhus, så att trycket skulle vara högre var inte så förvånande, men det första de tog låg på 186/125 och det är väldans högt. Efter en massa vila, CTG övervakning och lite fler prover landade trycket på 155/105 som lägst. Över 140/90 räknas som högt.

Blev undersökt ”down below” också, och här blev läkaren (som var underläkare) konfunderad och gick och hämtade ytterligare en läkare för dubbelkoll. Livmodertappen helt utplånad och 2 cm öppen. Que? När hände detta liksom? Jag har ju inte haft nått direkt ont ens, lite molvärk bara. Jaja…? Den inhämtade läkaren gräver runt ett bra tag och meddelar att hon passar på att göra en hinnsvepning också när hon ändå ”är där” liksom. Det kan tydligen trigga processen och sätta igång förloppet när man ändå är så långt gången.

Sen säger underläkaren att hon vill lägga in mig. Misstänkt havandeskapsförgiftning. Que?! Vaddå lägga in? Lägga in som i ”du måste stanna över natten och inte åka hem”? Men alltså jag har ingenting med mig? Och jag har tvättid i morgon…!? Och….? Jaha. Jaja då får jag väl göra det.

Lätt chockad får jag ett papper i handen från doktorn som jag ska ta med ner till förlossningen och så ska jag bli inlagd där. Får vänta en stund, sen är det en gullig bm som heter Lotta som tar hand om mig och visar mig mitt rum. Hon förklarar varför jag är där och vad som ska hända. Här brister det ärligt talat för mig ett tag och en liten tår kommer fram. Det gick lite väl snabbt allting här nu, jag skulle bara upp och ta några prover och plötsligt är man öppen och hinnsvept och inlagd och får frågor om vilken smärtlindring man tänkt sig. Jösses. Paus tack! Men Lotta är så snäll och förstående och snart känns det bättre igen.

Tja, och nu är jag här. Vilar. Får lite prover tagna, har en CTG på magen, fick lite microlasagne serverad till kvällsmat och smsar med nära å kära. Det känns okej. Det blev inte som jag förväntat mig det här, och än vet vi ju inte hur det slutar, men det känns okej just nu iallafall.

Så stay tuned!

20130821-175659.jpg

20130821-175635.jpg

20130821-175728.jpg

20130821-175750.jpg

20130821-175913.jpg

Advertisements

2 reaktioner till “Jaha, då var man här!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s