Det här med att hitta tillbaka till formen…


I tisdags var jag på återbesök hos min barnmorska för att prata igenom graviditeten, förlossningen och nuvarande status. Det gick bra, hade ju en oförskämt lätt graviditet följd av en väldigt smidig förlossning och mår väldigt bra nu också så det var inte så mycket att orda om. Och mitt blodtryck är nere på normala nivåer igen efter havandeskapsförgiftningen så det blev inga bestående men av den. Skönt! Men nu kan jag alltså lägga graviditetstiden helt bakom mig och börja fokusera på att komma i form igen för DET är välbehövligt!

Det är bara åtta veckor sen lillen föddes, men jag kan ärligt talat inte alls tänka mig in i känslan av att vara gravid. Jag kommer inte ihåg hur det kändes! När jag ser bilder på mig själv som höggravid så är det helt overkligt, det känns inte som att det var jag, har jag haft en sån mage!?! Det känns otroligt längesen nu.

Jag inser också när jag tittar på kort att jag faktiskt var ganska stor. Mycket större än jag kände mig iallafall. 15 kilo gick jag upp ganska exakt, men jag upplevde aldrig det som direkt tungt. Antar att det är för att det är kilo som liksom smyger sig på och inte kommer pang bom.

DSC_0557

DSC_0450A

Bilder från v 37, ungefär en vecka innan Love kom

Idag har jag gått ner hälften av dessa 15 kilo. Lite mage är kvar, men en hel del sitter på rumpan och låren också. Är inte jättestressad över vikten dock, det känns som att om jag fortsätter amma, promenera och äta okej så kommer det lösa sig själv inom ett par månader. Kan faktiskt redan komma i mina favvojeans från ”förr”, men de är visserligen väldigt stretchiga och har låg midja så modellen är ganska förmånlig. Men ändå!

Förutom extra vikt och degmage så måste jag säga att jag känner mig hyfsat återställd nu faktiskt. Äntligen! Har inte ont nånstans, det känns som att alla stygn är borta, inga foglossningar och ja, vad än som än ändrades i mig under graviditetens gång verkar ha hittat tillbaka till sin plats nu. Väldigt skönt! Hormonranden på magen är visserligen kvar, men den kanske man inte blir av med alls, jag vet inte? Det är ju inget som stör heller, snarare är det ju en påminnelse om varför degmagen ser ut som den gör. Och tuttarna räknar jag inte riktigt med just nu, det får bli en spännande överraskning (!?) att se hur dom ser ut när det är dags att sluta amma en vacker dag..

Men som sagt, det som såklart ÄR annorlunda är att jag är väldigt svag och otränad. En riktig klenis. Ryggen blir trött av ingenting, promenader är vad jag fixar konditionsmässigt och jag känner mig stel och allmänt ur form. Det kommer nog bli ganska kämpigt att hitta tillbaka till nån sorts form från det här läget, det känns verkligen som att starta på noll. Och startskottet går på fredag- då har Lina övertalat mig om att hänga med på ett mammapass med funktionell cirkelträning på friskis & svettis. Jag är redan nervös, men det är bara att bita i det sura helt enkelt!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s