Äta, mata, snutta, kladda, mumsa…


Amning och mat till småttingar alltså. Detta laddade ämne. Vi var på BVC idag, på föräldragrupp. Ämnet för dagen var olycksfall, men vi kom ändå såklart in på det som alla med sjumånaders bebisar mycket hellre vill diskutera just nu- mat och amning.

Mina betraktelser:
– Många är väldigt ängsliga och vill veta hur man SKA göra. Magkänsla, instinkt och att känna av vad barnet vill är tydligen inte så enkelt, det hade varit lättare om man bara fick en manual. Lite sorgligt kan jag tycka, att man inte vågar lita mer på sin känsla och sunt förnuft.

– många går över till nästan bara mat vid halvåret ungefär och lägger ner amningen ganska fort.

– många vill sluta nattamma och kämpar som fasen med det. Det sägs ju att barn inte behöver äta på nätterna längre när de är så hääär gamla som våra är. Jag tycker det är en dum sak att säga, man blir bara stressad över att man inte får ungen att sluta äta på natten som ”alla andra”.

– burkmat vs hemlagat är nog 50-50 får jag känslan av. Vissa skulle ALDRIG köpa mat av ren princip, andras barn kräks av köpemat till mammans besvikelse, och vissa menar att de själva gärna skulle gå över på barnmatsdiet eftersom burkmaten är så god.

– BVC är som vanligt inte så insatta och kan mest ge vaga svar och rekommendationer. MEN det kommer iallafall en dietist med jämna mellanrum och har frågestunder så dit kan man gå och få lite mer utförligare svar och det är ju bra!

Och min filosofi?
Det känns som inte alls längesen som vi fick amningen att börja fungera smärtfritt och smidigt och inte allt för tidskrävande så jag vill inte alls sluta amma nu när allt faktiskt funkar. Vi kör på helt enkelt. Rekommendationen är att amma minst ett år enligt WHO så det kommer vi förhoppningsvis att göra. Sen får man se hur det funkar med jobb och förskola, och inte minst fördomar och andras åsikter…att amma i hemlighet känns nästan ännu jobbigare än att eventuellt amma en bebis som är ”för stor” enligt normen, vad nu det är? Jag tror faktiskt aldrig jag sett nått större barn, alltså inte ens kring året, ammas så det känns som att den där normen är ganska lågt ner åldersmässigt.

När det kommer till mat så har jag inte upplevt nått krångligt ännu, TROTS att vi inte har nån mikro utan värmer mat i vattenbad. Har inte provat burkmat, men mest för att vi inte haft nått behov och för att jag tycker det är kul att gå loss med mixerstaven, men det kommer nog bli några burkar här med framöver.

Som med det mesta i livet så har jag inte så bråttom. Inte med att sluta amma, inte med att låta lillen prova massa sorters mat, inte med att införa fem ”riktiga” mål mat om dagen, och inte med att sluta ge mat på natten. Jag tror på babysteps för babys, det kommer förr eller senare av sig själv och jag tror bara det blir dumt om man ska forcera fram nått. Men- alla är vi olika och det bästa med att ha sitt eget barn är att man får göra precis som man själv vill som förälder! Tummen upp för det 🙂

Annonser

2 reaktioner till “Äta, mata, snutta, kladda, mumsa…”

  1. Din blogg är så rolig att läsa nu!! Jag ser fram emot alla inlägg! Det här mammalivet är roligt men det innehåller ju en del klurigheter, som mat. Ellen är inte så förtjust i mat, så jag försöker landa i mina tankar som är nånstans mellan ”snälla unge ÄT” och ”det kommer när hon är redo”. Jag har inget emot o amma men jag vill att hon ska äta! Iaf så jag sett nått framsteg! Men det är ingen bråttska, o jag försöker finna mig i det men det är inte lätt. Jag hade så sett fram emot o få laga mat, mixa o frysa in. Men den tiden den kommer den med! Hoppas jag, ibland är jag helt uppgiven.
    Tips o önskemål på blogginlägg: rutiner?, leksaker vilka då eller inga, hur lever man med en bebis i vindsvåning utan hiss, lämna bebis till barnvakt, bebiskläder!

    Låter som du o love har det hur bra som helst ihop på er lediga tid! Underbart! Kramar från Växjö

    1. Åhh, tack Sofie, vad kul att höra att det man skriver uppskattas! Och tack för tips på ämnen, man blir ju lite stressad av att komma på nått vettigt att skriva varje dag nu med den här 100 dagars utmaningen jag hoppat på, så det var välkommet!

      Alltså angående maten så säger jag bara CHILLA! Jag kan nästan tycka att vi började med smakportioner lite väl tidigt, det blev sån hets helt plötsligt vid fyra månader när man passerade nån sorts märkligt ”startskott” över en natt. Och även om Love tyckte det var kul i början så är han inte heller nån storätare alla dagar, idag åt han lite gröt på morgonen men nån lunch var han inte intresserad av så den skippade vi. Så det är absolut inte bara Ellen som ”krånglar”, det går nog lite i vågor det där intresset hos alla barn! 🙂

      Kram tebax!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s