Allting har ett slut


Vilken jävla helg alltså.

Troligtvis kommer den alltid vara på min topp tio lista över bästa helgerna nånsin. Vi har varit på bröllop för två av våra bästa vänner på Trollenäs slott. Ett sånt där riktigt drömbröllop i dagarna tre som jag tror alla nån gång fantiserat om; fantastisk miljö, kära vänner och familj, strålande sol, god mat, massor av energi och glädje och kärlek. Och jag var en av tre som fick äran att vara toastmasters med allt vad det innebär av förberedelser, pysslande, planerande och fix. Men galet kul är det ju att få vara en del av dagen på ett mer intimt sätt och inte ”bara” vara gäst, det är som sagt en riktigt ära och ett förtroende som jag är väldigt glad över att ha fått.

Men även finfina helger tar slut. Och det gör kanske inte så mycket, för de blir till finfina minnen som man kan gå och småle åt i lång tid framöver. Och så blir man väldigt, väldigt trött av såna här fina helger. Den här helgens slut betyder dock mer än att bröllopsweekenden är över. I morgon börjar jag jobba igen, efter nästan 11 månaders semester och mammaledighet. Åååångest!?

Tja. Det känns…märkligt. Inte bra, men inte dåligt. Bara märkligt och ovant. Det blir ett steg närmare vardagen och verkligheten. Att vara ifrån lillen långa dagar. Att inte längre veta precis vad han har gjort under dagen, vad han ätit, hur han sovit, vilket humör han är på. Det är lite vemodigt. Ett väldigt tydligt tecken på att nu är han stor, behöver inte sin mamma på samma sätt, och att han håller på att bli en liten pojke snarare än en liten baby. Samtidigt så känner jag en enorm frihetskänsla. Jag kommer bara att vara jag. Jag kommer inte ha nån minimänniska med i en vagn, bilstol eller sele. Det är bara jag och mina
behov och önskemål att ta hänsyn till under några timmar om dagen, några dagar i veckan. För vi mjukstartar med att jag börjar jobba halvtid; tre dagar varannan vecka och två dagar varannan. Det känns som ett mycket bra upplägg. Snäppet bättre hade det i och för sig varit om tågen gått som de ska så jag slapp köra bil på en övertrafikerad motorväg i nästan sju mil enkel resa, men det är väl bara att gilla läget.

Det ska bli spännande att se hur det går det här, jag känner mig lika taggad som man brukar göra till hösten när det är dags att ”nystarta” och ta tag i livet efter semestern och komma tillbaka till rutiner och en lite mer ordentlig vardag. Men först ska vi se hur natten blir, med en lilleman som är extra kelig efter att ha varit borta från mamma och pappa i ett dygn, och som dessutom är snorig och har lite feber. Har en känsla av att det kommer vara en lite sliten mamma på kontoret i morgon, av många anledningar…

🙂

DSC_0152 DSC_0158 DSC_0148DSC_0146

Mamma å Love mys ❤

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s