Big day comin’ up!


Nu är det nära. Ettårsdagen. Inte ens en vecka kvar tills det är dags att fira Loves första år i livet och mitt första som mamma. Oj vad mycket känslor och tankar som kommer tillbaka! Vad snabbt det gått! Vilken otrolig påminnelse man får om hur snabbt hela livet egentligen går. Och hur mycket man har kvar att göra, se, uppleva, känna, lära sig och vara med om. Jag älskar ju att ta chansen till reflektion och att fundera och känna efter och tänka på hur det är, har varit och kommer att bli. Det är mycket som ändrats under detta året, även om det kanske inte märkts så mycket utåt rent konkret. Men inuti mitt huvud har det hänt massor.

Jag är lyckligare nu. Varje dag är rolig att vakna upp till på ett helt annat sätt än tidigare. Spännande! Vad ska vi få vara med om idag? Vad ska vår lille kille få för sig att hitta på? Vilket humör är han på? Hur mår han?

Jag är gladare nu. Skrattar mer, varje dag. Gråter kanske ockå mer, men det kan främst skyllas på trötthet när det händer, så det räknas liksom inte riktigt på samma sätt tycker jag.

Jag är hälsosammare nu. Det har blivit väldigt mycket viktigare för mig att leva nyttigt. Äta bra. Motionera. Ta hand om mig. Jag har inte bara mig själv att tänka på längre. Jag har en familj nu, jag är en förebild för någon. Jag måste må bra för att vara en bra förälder, då är det mitt ansvar att se till att jag mår bra. Alltså, jag säger ju inte att det här är lätt och att jag över en natt slutat med alla dåliga vanor. Nä, så är det inte. Men jag gör mitt bästa och lite till. Rom byggdes ju inte på en dag…

Jag är mer medveten nu. Om jämställdhetsfrågor. Familjepolitik. Förskolekrisen. Hjärnans utveckling hos barn. Gifter och kemikalier i vardagen. Kost och näring. Offentlig amning. Förlossningsvård och BVC. Ett helt nytt område av sakfrågor har öppnat sig och vissa saker engagerar mer än andra.

Jag är mer jag.  Jo, så känns det faktiskt. En pusselbit har fallit på plats som har saknats tidigare. Jag älskar att vara mamma! Har aldrig känt mig särskilt orolig eller nervös inför något som har med mammarollen att göra, det har bara känts naturligt, kul och spännande. Självklart fattar ju jag också att det kommer att komma större utmaningar än de man möter under första året som förälder, men jag tänker inte ta ut några sorger i förskott. Och jag VET att ingen kan vara en bättre mamma åt just mitt barn än jag. Det är en skön känsla att bära med sig.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s