Loves sista natt i magen


Precis den här natten för ett år sen var jag inlagd på sjukhuset. Förlossningen. Ensam, rädd och väldigt liten på jorden. Minns att jag mådde så dåligt den natten med frossa, feber och världens huvudvärk. Borde så här i efterhand nog sagt till en sköterska, dels för att jag ju faktiskt var inlagd av en anledning och mår man då inte bra kanske man ska säga nått. Men också för att jag kanske kunde fått ett par ipren och vilat lite bättre inför vad som komma skulle. Men jag var tyst och led. Inte optimal uppladdning för att föda barn…

Sov knappt nånting den natten, låg mest och lyssnade på alla ljud. Sköterskornas dämpade prat i korridoren. Pipande larm från olika rum hela natten. Kvinnor som precis kommit in och hade jätteont, eller de som hasade runt med gåbord i korridorerna och försökte sätta fart på det hela. Tyckte det var märkligt att veta att det låg kvinnor och födde barn bara några rum bort. Att allting rullar på som vanligt på en förlossning, dygnet runt. Bebisar skiter i kontorstider. Varenda minut på ett dygn är en potentiell föda-barn minut. Och snart var det min tur. Inte alls redo. Nio dagar till bf och inställd på att dessutom gå över tiden som förstföderska.

Den natten alltså. En natt jag aldrig kommer att glömma.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s