Mind your own business


Läste ett väldans intressant inlägg på Jennybennys blogg om 8 saker man aldrig ska döma andra föräldrar för. Så sant, så sant, men så svårt ändå… Eller, jag är nog inte så påpekande av mig egentligen, men jag är inte särskilt ängslig som förälder heller vilket gör att jag sällan tvivlar på om jag gör rätt eller fel. Jag försöker vara påläst och insatt i sånt som jag tycker är viktigt, som det här med gifter och kemikalier i hemmet och hur de eventuellt påverkar barn, ekologisk vs konventionellt odlad mat, och barns utveckling och psykologi bland annat. Sen utifrån det jag läser mig till försöker jag prova mig fram till vad som funkar i vår vardag i verkligheten. Visst har jag fått lite ont i magen när jag sett att Love förälskat sig i diverse plastiga skitleksaker som han fått, eller blivit stressad över att jag inte riktigt vet vad det är för mat som serveras på förskolan. Och i början när han var yttepyttig så ville jag helst bara att han skulle ha ekologiska kläder (eller möjligtvis second hand), nappflaska i glas eller metall, hemmagjord barnmat (inkl gröt och välling), eko-hudvård, parfymfritt tvättmedel, osv. Jag lade ribban ganska högt, men har sen efter hand hittat en medelväg inom de flesta områdena. Jag har kommit fram till vad jag helst vill och enkelt kan prioritera (när man inte längre är mammaledig ändras prioriteringarna en hel del på grund av tids- och energibrist…) och även vad jag kan få med mig sambon och andra i omgivningen på. För visst måste man anpassa sig och kompromissa. Vissa tycker att det är helt ok att bjuda lilleman på saft och godis, använda parfym och doftljus och annat allergiframkallande, bryr sig inte nämnvärt om ifall bananerna är ekologiska eller ej, och så vidare. Och jag kan ju inte bryta ihop över såna saker, inte heller ta varenda fight. Det viktiga är ju hur lillemans vardag ser ut i längden, inte vad som händer vid enstaka tillfällen.

När det handlar om sånt som inte handlar om konsumtion (mat, kläder, leksaker, etc) utan till exempel om rutiner, sömn och uppfostran, ja då tycker jag det blir betydligt svårare. Inte att veta hur man ska göra, för även här känner jag mig oftast väldigt lugn i min magkänsla för att vi gör det som passar oss bäst här och nu. Nej, det som är svårt är hur man ska prata om dessa ämnen på ett bra sätt. Hur hanterar man o-önskade råd? Kommentarer om att man borde göra si eller så, eller frågor om när man ska ta tag i ditt eller datt? Eller när andra berättar om hur de har det och vad de gör i olika situationer och outtalat förväntar sig nån sorts medhåll som man bara inte kan ge för att man inte tycker likadant? Det är så lätt att bli irriterad, känna sig kritiserad, missförstå och skapa dålig stämning. På dessa punkter kan jag definitivt hålla med det som skrivs i listan i länken ovan; här borde man många gånger bara hålla tyst och inte lägga sig i (om man inte specifikt blir tillfrågad förstås).

Däremot håller jag med många av kommentarerna när det gäller vaccination och bilstolar. Superkänsliga ämnen, men för viktiga för att inte prata om. På ett respektfullt och väluppfostrat sätt då såklart! Jag har inte satt mig in helt och fullt i denna djungel av information som vaccinationsfrågan innehåller, men baserat på den info jag ändå har tagit reda på så har jag ändå gjort ett medvetet val att vaccinera Love enligt grundprogrammet som BVC erbjuder. Hur jobbigt det än känns så inser man efter hand att man inte kan skydda sitt barn till 100 procent, utan man måste ofta välja det alternativ som känns minst dåligt i olika sammanhang. Visst finns det risker med att vaccinera, men det finns också stora risker med att låta bli och dessa väger över för min del. När det kommer till bakåtvända bilstolar finns det dock inga risker som jag förstår det med att sitta bakåtvänd, även om det finns argument mot det när barnet är några år gammalt, såsom att det blir ”trångt för benen”, ”åksjuka”, etc. Men alltså, sorry, såna argument kommer jag aldrig köpa från någon. Jag tycker att om man nu som förälder tvingar sitt barn att åka bil så är man skyldig att göra det på det säkraste sättet man bara kan- dvs i en bakåtvänd bilstol tills att barnet är åtminstone 4 år.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s