Bostadsångest


Alltså. Det här med bostad. Fy faaaan vilken ångest det är just nu kan jag säga. Var vill man bo? Hur vill man bo? Och inte minst- vad vill man betala för sitt boende?

Kan man bo på femte våningen utan hiss med en tvååring och en nyfödd? Orkar man det? Kan man hitta ett nytt hem om man egentligen inte vill flytta från det man har?

Det är visning efter visning efter visning som gäller för oss numera. Hemnet knarkande och visnings-hetsande. Resonerande om läge, planlösningar, tomtstorlek, takhöjd i källare, renoveringspotential, väderstreck, skolor och förskolor. För att inte tala om trafikljud, pendlingsavstånd, prisutveckling, budgivningspsykologi, bi-areor och husens karaktääääär.

Vi vill hitta ett hus som fungerar här och nu. Men som man ändå kan tänka sig att bo i många år framöver (så jefla kul är det ju inte att flytta precis). Ett hus med lagom mycket renoveringsbehov så att man får sätta sin egen prägel och inte bara flyttar in i nån annans hem, men ändå inget mastodontprojekt som inte är beboeligt under det närmsta året. Helst ska det ligga i ett område som är lugnt men inte tråkigt, där man kan hänga ut tvätten utan att den stjäls (höga krav, jag vet).

Eller så köper vi bara en random jävla kåk och hoppas på det bästa.

IMG_0050

Det som idag är vårt kök. Hur ska vi nånsin kunna lämna denna lägenheten? Allt jobb, allt slit, alla timmar, all kärlek?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s