Mycket nu asså


Idag är jag helt ajsing-vajsing snurrig i bollen. Känner mig stressad men får ingenting gjort. Och då var jag ändå på ett ”anti-stress” seminarium igår? Inga polletter som trillade ner där inte…

Hade knepigaste drömmen i natt. På något sätt hade jag och Erik fått tag i en nyckel till en lägenhet i ett hus i närheten. Så vi gick helt enkelt dit, låste upp och började utforska och sen bodde vi där några dagar. Gick runt och kritiserade val av möbler och färgval, funderade över hur man kunde bygga om etc. Sen efter nån dag kommer ägarna hem (som visar sig vara min före detta chef) och blir inte alls glad över att vi har bott in oss och använder deras grejer och jag har till och med på mig hennes kläder…. Alltså jag tror att vi har varit på lite för många visningar på sistone. Puh!

Och magen växer och frodas. Det har bara sagt poff nu de senaste veckorna tycker jag, och det känns verkligen. Har jätteont i ligamenten (tror jag?) ibland och det upplevde jag inte alls förra gången. Sen kan jag plötsligt knappt få i mig någon mat för det blir fullt direkt, och att andas är väldigt ansträngt och nästan smärtsamt ibland. Tror mest att jag är lite chockad över den plötsliga tillväxten och att jag såklart kommer vänja mig, men denna veckan har varit lite jobbig fysiskt faktiskt.

Men iallafall, nu är det helg! Vi ska lägga tid på att rensa och röja och städa och fixa och jag längtar riktigt. Vill bara få bort, bort, bort allt jag aldrig använder och inte har tid till, orkar inte ens vara nostalgisk utan bara väck med skiten känner jag. Bäst att passa på när man är på det humöret 🙂

Annonser

2 reaktioner till “Mycket nu asså”

  1. Helt underbar lägenhet! Det finns inte tankar i föreningen om att installera en hiss? Hade så gärna velat köpa den, men det går inte utan hiss (har bott högst upp utan hiss innan…).

    1. Tack! 🙂 Nej det kommer inte installeras någon hiss till lägenheten, hade det varit en möjlighet hade vi troligtvis bott kvar själva. Alltså det är faktiskt inte så jobbigt att bo på femte våningen utan hiss, hade det inte varit för att vi snart har två barn som inte kan gå i trapporna så hade vi bott kvar några år till tror jag. Ett barn kan man bära upp ganska enkelt, men två blir lite väl mycket tror jag tyvärr.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s