om vardagsmorgnar och att komma undan som gravid


Morgnar nuförtiden alltså. Herreminje, var ska jag börja? Jag kan inte fatta att jag brukat gå upp kl fem för att vara på jobbet nån gång mellan halv åtta och åtta. Och detta var alltså ett halvår sen!? Nu är det en bra morgon om jag är på plats till kl nio. Då har mina ”rutiner” funkat och inget oförutsett inträffat. Det kommer jag till exempel inte vara idag. Tur att jag har ett flexibelt jobb där mötena sällan börjar före nio och jag i värsta fall kan ringa in och vara med på telefon. 
Idag var en ”suck och stön” morgon. En sån kan innefatta näsblod i varierande mängd, hungerskänsla men oförmögen att få i mig frulle, foglossning och stelhet, allmän förvirring och distraktion, borttappande av nycklar/plånbok/passerkort/tågkort, klädpanik med påföljande ångest av typen ”jag-är-så-tjock-och-ful-och-glåmig-och-alla-andra-gravida-bara-strålar”. Precis så var det i morse. Ja, och så kan vi ju addera lite generell nedstämdhet över att det är midsommarafton i morgon och det är 11 grader ute typ och regn. Jag kan tillägga också att jag gick och lade mig (oavsiktligt, men ändå) kl 20 med Love så det är inte så att jag nattsuddar och är ur form på morgonen av den anledningen. I wish. Nä, det är nog bara såhär det är att vara gravid denna gången, och jag får försöka vara snäll mot mig själv dessa dagar istället för att känna att en kass morgon förstör hela dagen. 

Det var nån som sa till mig för nån dag sen att ”det är väl lugnt, som gravid kommer man ju undan med allt, ingen blir ju arg på nån som är gravid”. Och kanske stämmer det? Jag har inte tänkt på det på det sättet. Jag är oftast så fokuserad på att ”graviditet är ingen sjukdom” och att jag ska prestera precis lika bra som vanligt och vill helst inte alls uppmärksamma att jag är på tjocken. Det är irrelevant tänker jag, jag är ändå samma människa. Min mage är min ensak. Jag tycker dessutom själv att det är jobbigt med tjejer som fokuserar massor på sin graviditet och förväntar sig att alla andra är lika intresserade. Men kanske finns det en mellanväg? Kanske borde jag spela ut”preggo-kortet” nu när jag har chansen? Min sambo har till exempel gjort nada, nothing och absolut INGENTING för att passa upp på mig eller skämma bort mig eller hjälpa mig nu som gravid. Möjligtvis tar han Love lite mer på nätterna (men det är ju för att jag sover som en klubbad säl) och så kan jag tänka mig att han kniper igen ibland när han egentligen blir irriterad på att jag är långsam/stökig/ofokuserad. Men sånt som fotmassage, springa iväg och köpa cravings-gottis sent på kvällen, eller ens nån form av extra omtanke för hur jag mår nuförtiden…? Nä. Han jobbar inte så. Och jag förväntar mig inte det heller. Jag klarar mig själv, behöver inte daltas med. Även om det såklart hade varit mysigt att bli lite bortskämd då och då…*hint hint* 😉

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s