Det är ju ändå resan som är målet


Morgnar alltså. Jag har nämnt det tidigare men de är verkligen inte min starka sida numera. Idag snoozade jag nästan en timma. Hade underliga mardrömmar mellan varven om att jag skulle cykla ett lopp, typ vätternrundan, och var totalt oförberedd och ganska orolig för detta. Hm, kanske går att dra andra paralleller här till framtida stora fysiska utmaningar som jag inte känner mig helt redo för…? Hur jag ska tolka in ”twisten” att jag var i nån liten stuga och förberedde mig (åt kolhydrater) när ett gäng ungdomar kom in och började misshandla mig, ja det vet jag inte riktigt ännu.

Men iallafall, tillslut kom jag ur sängen och in i duschen. Sminkade mig till tonerna av ”gnällig tvååring i c-dur” och åt sen fil och flingor. Och jordgubbar. Fortfarande med en blåsa på tungan stor som en femtioöring (obs, överdrift men för att ni ska förstå känslan) som förtar det mesta av njutningen med att äta nånting alls. Har haft den i tre dagar nu, när ska den ge med sig undrar jag? Jag har fattat piken nu och kommer aldrig (iallafall inte på länge) äta ett helt paket hårda karameller på en timma igen. Promise.

Sen är det dags för ångestmomentet ”klä på sig”. Efter att ha sovit ännu en natt i tropisk värme är jag fortfarande så varm att jag helst bara har shorts och linne och mina birkenstocks. Tittar man ut genom fönstret förstår man dock att jag snabbt skulle ångra det valet, inte bara för att det känns lite väl casual till och med för en sommardag på mitt vanligvis extremt kläd-avslappnade jobb, men också för att det ser ut som att det när som helst börjar regna och blåsa storm.
Det hela slutar med nån sorts absurd klädkombo bestående av gravidvänlig (om än något kort) klänning med leggings till, kofta och skinnjacka (hej höst!). Drömmer om att ha fina små nätta ballerinas på mig, men vet att det är dömt att misslyckas i min heffaklumpssituation och väljer fotriktiga sneakers som egentligen inte alls passar till övrig outfit. Möjligtvis passar de till min praktiska jobb-ryggsäck av märket haglöfs, som i princip alltid väger nånstans mellan 10-12 kg. Fråga mig inte vad jag har i den, jag vet knappt själv, men jag har bestämt mig för att se den som ett vardagsträningsredskap ungefär så känns det lite mer meningsfullt att släpa runt på en halv lunchrestaurang och ett tredjedels kontor.

När kläder och väska är på beger jag mig cyklandes till tågstationen med en väldig fart. Not. Det var ju faaasen vad tungt det var i benen idag alltså? Jag missar inte bara mitt vanliga tåg utan även tåget efter det, och hamnar på ett slow-train som just nu tar mig på en sight-seeing runt halva skåne. Vinkade precis till de två hus som ligger i metropolen Örtofta. (Var sjutton ligger Örtofta?) Jodåsåatte.

Så vad vill jag ha sagt med denna långa utläggning som beskriver en vanlig morgon i mitt anspråkslösa liv? Jag vet faktiskt inte. Kanske mest bara att såhär blir det ibland och det är okej det med. Ja, jag blir lite sen till jobbet idag men det är inte hela världen, det kan jag jobba i kapp. Jag har iallafall fått valuta för mina respengar och får njuta av den här fina utsikten nästan hela vägen till jobbet. Sämre kan man ha det.

image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s