Avslut, hejdå och dags att gå vidare…


Augusti blir verkligen en avskedens och avslutningarnas månad för min del. Det är lite jobbigt, för det är så mycket som händer så det känns som att jag inte riktigt hinner stanna upp och säga hejdå ordentligt. Eller så vet jag inte om jag vill det… Det här med avslut och att gå vidare är ju alltså inte så kul om du frågar mig.

Det är väl en sak att saga hejdå till jobbet och kollegorna, för de träffar jag ju igen de flesta av dem. Visst kommer mycket vara annorlunda när jag börjar jobba nästa år eftersom vi ska omorganisera och byta kontor mm, men det känns mest som att det är positiva förändringar som kommer utav det. Det enda som nog blir lite konstigt är att jag troligtvis inte kommer jobba kvar i samma stad. Jag vill ju verkligen inte pendla längre, men samtidigt så är ju Helsingborg alltid Helsingborg. Lite blandade känslor där alltså.

Och igår var jag hos min barnmorska. Hon ska också sluta fick jag veta, så de sista veckorna nu får jag gå till någon annan. Jättetrist, för jag gillar verkligen Louise som jag har gått hos fram tills nu. Hon läser mig som en öppen bok och har verkligen varit ett jättebra stöd, även om vi inte träffats så himla många gånger.

Efter barnmorskan tog jag en tur till lägenheten eftersom den ligger precis i närheten. Hämtade posten och sånt där. Gick runt i de tomma rummen och tänkte på all slit som varit med att bygga den, hur det kändes när vi precis flyttade in, och hur mycket kul vi haft där under de 1,5 år vi bott i vår älskade våning. Loves första steg. Sköna sommarkvällar på terassen till ljudet av nån konsert i Folkets Park. Enorma tågbanebyggen på de o-möblerade ytorna på loftet. Ljuset. Ljuden. Utsikten över taken, bilarna och människorna såhär från ovan. Det dova dunkandet från uteställena i närheten om nätterna. Ljudet från sirenerna på alla uttryckningsfordon som far förbi flera gånger om dagen. Det är lite märkligt hur sånt som andra kanske skulle se som störande och jobbigt med att bo mitt i stan är just det som man nu saknar när man bor i utkanten och det är helt mörkt och tyst efter klockan 22 oavsett veckodag. Ja alltså, det skär i hjärtat att lämna vår pärla. Det är ju hemma! Och även om nya huset är jättebra på många sätt och vis (jaaa det kommer bilder snart!) så är det ju inte vårt hem och det kommer dröja innan det känns som det tror jag. Så jag tycker nog allt att man kan få sörja ett tag och vara lite ledsen över att vi lämnar Malmös finaste lägenhet bakom oss för gott. Suck.

Hejdå takbjälkar och takhöjd och fina öppna spisen. Ljuset. Skuggorna. Rymden.

Hejdå fina köket och matplatsen

  

Hejdå vardagsrummet och terrassen och den fina blocketfyndade trappan som passade helt perfekt in när vi hämtat hem den från Särö…

Hejdå takåsarna mot innergården. Så många fönster, så många som potentiellt kunnat kolla in i lägenheten om kvällarna, men ändå har jag aldrig känt mig så uttittad som nu i nya huset…man var liksom mer anonym i stan; även om man såg någon laga mat i ett fönster på andra sidan så visste man ju inte vem det var. Här är det annorlunda.

 Hejdå köket med det fina kaklet, de omsorgsfullt ihoppusslade luckorna (Metod från IKEA) och den snygga bänkskivan i granit som kostade mer än hela övriga köket tillsammans, haha.

Hejdå Loves rum med den fina tapeten och den stora inbyggda skjutdörrsgarderoben som var diskret och slukade hur mycket som helst. Och de fina golven. Älskade, mörkbetsade ek-golv från Moelven. 160 kvm massivt trä som precis hann bli uppburet dagen innan Love föddes. Puh!

Hejdå vårt sovrum med den tomma Pax-garderoben som också slukade massor med kläder.

  

Och hejdå sovrumsfönsterna med de underbara mörkläggningsgardinerna som gjorde sovrummet becksvart oavsett tid på dygnet.

Och hejdå badrummet! Älskade badrum med skön dusch, massor med förvaring, bubbelbadkar, bastu och jättebra tvättmaskin och torktumlare.  

Passade på att ta en sista selfie med ”vecka 35 bulan” också. Tänk att lillasyster aldrig kommer få se vinden på riktigt. Till skillnad från Love som nu har bott på tre ställen innan han ens fyllt två år, så kommer den här bebisen kanske inte behöva flytta förrän det är dags att flytta hemifrån… Ja, de får verkligen olika starter i livet de här små knytten i vår familj, och det ska bli så spännande att se vilka likheter och olikheter de kommer att ha. Jag är så himla nyfiken på lillan nu och hur livet kommer vändas upp och ner den dagen hon kommer. För även om det är mycket som är ledsamt och jobbigt just nu med att avsluta och gå vidare så har vi ju massor med spännande saker framför oss också. Och jag ska börja fokusera på dem och glädjas åt dem också. Snart. Ska bara säga hejdå till gamla livet en liten stund till först…

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s