Internetirriterad


Så himla irriterad. På allt och inget. Inte bästa sättet att börja en solig vecka på kanske, men wattodo? Vet inte om det är gravidrelaterat, men plötsligt har jag ju lite mer tid att vila, fundera, reflektera och inte minst slösurfa. Så vad stör mig just nu då?

Bloggar. Eller kanske snarare det som skrivs i dessa bloggar. Folk är så himla ängsliga och ska vara så jäkla PK och duktiga och ordentliga. Jag tänker på allt ifrån folk som bloggar om vilken åååångest de har för att de har barnen länge på förskolan och känner sig som dåliga föräldrar trots att de ju faktiskt erkänner (eller hittar på?) att de mår så mycket bättre av att jobba. Eller om gravidträning och vilken hets det är mot alla dessa stackars ”duktiga” blivande mammor som får stå ut med så mycket kommentarer för att de är på gymmet varje dag i vecka 37. Eller nu när det är dags för höstkläder till förskolebarnen, då är det polarn och pyret och kavat som verkar vara det enda rätta om ungen överhuvudtaget ska överleva September ut, och helst ska man ju ha fyndat second hand varianter som knappt är använda. Good for you om du jobbar/tränar/loppisfyndar säger jag då! Grattis! Men varför sen beklaga sig eller ursäkta sig då? Ajjdå, hittade du inga kvatskor på loppis utan fick köpa ett par för 700 spänn till din kotte som inte ens kan gå. Tradit jue!  Nej, för det som är tråkigt är att läsa om detta samma samma samma överallt, och om allt gnäll över hur synd det är om folk som får icke-medhållande kommentarer på ditt och datt och tar illa upp av det. Varför orkar man bry sig om vad nån totalt okänd person tycker om mina hämtnings- och lämnings tider på föris? It beats me…

För att inte tala om motpolen till gnällandet; bloggar som lägger ut åtta bilder i ett inlägg som visar levande ljus och en nybakad äppelpaj i den senaste House Doctor pajformen från alla vinklar som överhuvudtaget finns. Tända stearinljus, släckta stearinljus, vaniljsåsen med på bilden, kaffet med på bilden, etc…Snark! Ja dessa bloggare som bara fikar med de fiiiiinaste barnen och de myyyyysigaste vännerna. Hoppla, där kräktes jag visst lite i min mun. Nä sånt är jag så himmelens trött på nu. Jag vill läsa om folks LIV. Vad GÖR ni? Utflykter? Resor? Konserter? Böcker? Vardagen? Hänt nått kul kanske? Kul som i sånt man kan skratta åt alltså, inte kul som att det är rea i nån webshop om man använder en viss kod. Bah! Eller totala redogörelse för hur andra pusslar ihop sina perfekta (?) liv. Alltså, jag är måttligt intresserad av Kavatskor och hur många procent man måste gå ner i arbetstid för att kunna hämta 15.30 istället för 16.00, särskilt när det känns som att personen bakom bloggen egentligen har så mycket mer kul och intressant att berätta om! Och kan inte folk, på sina EGNA bloggar iallafall, bara stå upp för hur de lever och försöka inspirera via det istället för att be om ursäkt eller söka bekräftelse om medhåll om att de gör rätt. Folk får gärna köra ett kettlebell pass på vägen till förlossningen om de vill, det hade jag tyckt varit kul att läsa om faktiskt. Annorlunda iallafall! Eller berätta om hur kul man tycker det är att jobba och vad man gör för spännande saker på sitt heltidsjobb. Inspirera lite och ge en känsla av att man faktiskt är en tänkande varelse som lever sitt liv efter de medvetna val man gjort och de värderingar man har. Inte detta ständiga ”be-om-ursäktande” eller ”tyck-synd-om-mig-för mina livsval-ande”. Och därmed säger jag alltså INTE att jag bara vill läsa tillrättalagda ”happy happy” lifestyle bloggar som bara är yta, dagens outfit (inkl länk till webshop) och äppelpaj. Men nånting däremellan borde det väl ändå finnas, eller?

Hm, jag får nog revidera min blogg-läslista rejält framöver känner jag, haha! Nån som har nått bra tips så tas det tacksamt emot!

Annat som stör mig, som jag knappt vet om jag vågar skriva med risk att låta känslokall, är den här folkstormen som blivit på sociala medier sedan bilderna på det lilla livlösa flyktingbarnet på stranden publicerats. Nu plötsligt ska alla gråta och hjälpa och skänka och engagera sig. Den här veckan. Kanske till och med i nästa vecka. Men sen då? Alltså det är ingen naturkatastrof som plötsligt skett och skapat en omedelbar nödsituation. Kriget och flykten har pågått länge nu. Det blir bara så patetiskt att plötsligt ska alla ”göra” något, baserat på en löpsedel och de känslor den framkallat. Återigen PK, duktigt, korrekt. Och gärna högljutt i media så att alla ”vänner” förstår vilken fin människa man är. Suck. Jag tycker att Gina Dirawi uttryckte det bra i ett inlägg jag läste häromdagen som man kan hitta HÄR. Det är givetvis jättebra bra om politiker med flera har ”vaknat” och insett allvaret i det som sker, men vi behöver väl inte låtsas att detta är en nyhet för det? Jag tycker det om något känns respektlöst och ganska osmakligt. Som om det nu plötsligt är nån sorts jippo kring allt det här.

Kanske ska jag bara lägga ner det här med sociala medier helt enkelt. Inse att det finns bättre saker att ägna sin tid åt. Eller åtminstone sålla betydligt bättre än jag gjort hittills, för fy fasen vad mycket skit det finns på det dära intornettet. Halleda ja.

Så. Nu får det räcka med störigheter för idag. Nu ska jag ut i solen.
Puss!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s