Här var det inte mycket action


Sex dagar över tiden och jag har inte bloggat på evigheter 😉 Sorry för det, tyvärr beror det inte på att bebis gjort entre utan jag har bara inte haft så mycket att skriva helt enkelt. Dagarna går sin gilla gång och i helgen har vi sysselsatt oss med att fortsätta renovera sovrummen, dra el, städa och fixa. Nu är rummen så gott som redo för golvsliparen som kommer sista helgen i September. Då får hela familjen, hur många vi nu är vid det laget, flytta upp på vinden i några dagar vilket kanske inte känns helt optimalt ur ett timing perspektiv, men sen är det KLART. Sen kommer vi kunna flytta in i våra rum på riktigt, hänga upp saker på väggarna, tapetsera fondväggar och sätta upp gardiner och lägga in mattor. Just nu är allting bara tillfälligt och ”så länge” och flyttlådorna står uppackade i källaren med leksaker, kläder och annat piff. Som jag längtar efter att komma i ordning nu alltså…

Med mig och magen är det bra för övrigt. Förvärkarna har avtagit nästan helt, vilket jag väljer att tolka som ”lugnet före stormen” och inte ”nej men vi skiter i det här med förlossning”. Det är skönt att faktiskt kunna sova lite om nätterna utan att ha så himla ont så det är jag tacksam över. Just inatt var väl dock ingen höjdare men det berodde mest på att Love vaknade minst en gång i timmen, och däremellan hade jag helt sjuka drömmar/mardrömmar, plus att jag plötsligt vaknade med världens näsblod som jag såklart fick gå upp och mecka med. Jaja, så blir det ibland…

Särskilt rastlös är jag konstigt nog inte ännu, men det finns ju helt klart saker att göra när man har hus, trädgård och tvååring. Kan tänka mig att det hade varit betydligt jobbigare att gå över tiden förra gången, då slutade jag dessutom jobba en hel månad innan BF. Men nu mår jag bra, förkylningen har gått över, jag har hunnit vila och släppa tankarna på jobbet ordentligt, och jag känner mig ganska pepp på att föda barn. Har hunnit beta av de värsta sista-minuten känslorna av nervositet, oro, stress, funderingarna över allt som kan gå fel, osv och hittat nån sorts lugn inför vad jag faktiskt kan påverka och vad som får bli som det blir. Känns bra.

Dessutom njuter jag lite extra av tiden vi får tillsammans med Ove-Love nu innan han inte längre kommer kunna vara i fullt fokus. Det är ju en annan grej med familjelivet utanför ekorrhjulet, när man kan hämta tidigt på föris och faktiskt göra saker tillsammans och ha energi nog att vara mer närvarande och inte bara fundera över hur man snabbast tinar upp en djupfryst falukorv eller om vindjackan hinner torka tills i morgon om man tvättar den nu ikväll. Så man får se det positivt helt enkelt, det här med att lillsyrran tar lite tid på sig 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s