En månad med lillasyster


Japp, för lite drygt fyra veckor sen så hände allt det där jag berättade om i förra inlägget 😁. Det känns som väldigt mycket längre sedan, troligtvis för att de här första veckorna har varit så himla intensiva. En ny familjemedlem att lära känna, en dygnsrytm som kastats omkull, en kropp som behövt vila och läka, och dessutom ett hem som vi ännu inte kommit i ordning i med massor av projekt på gång. Att slipa alla golven på ovanvåningen i fyra dagar är inte att rekommendera när man har en bebis som är sex dagar gammal. Det var jobbigt, men datumet var inbokat sen länge och tja, det gick det med…

image

Och fint blev det ju! 🙂

Så hur är hon nu då, vår lilla tjej? 

Just nu är hon framför allt en hungrig liten dam. Hon hade en dipp de första veckorna när hon bara gick ner i vikt, men det har vänt nu och hon äter ofta och gärna på dagarna. Var-varannan timma vill hon ha mat, och nu äter hon lite snabbare än i början så nu blir hon oftast nöjd efter en halvtimma ungefär.


Hon sover inte så mycket på dagen, slumrar tio minuter här och där men oftast inga längre pass om hon inte får ligga i mitt knä eller på bröstet, eller om vi åker bil. Vagn har hon inte åkt så mycket (mer än i babyskyddet, men då har hon ju oftast somnat i bilen först) så jag vet inte riktigt vad hon tycker om det än. På kvällarna och nätterna sover hon längre, då kan det bli både tre och fyra timmars sömn åt gången. Tyvärr äter hon gärna lite längre då också, och nattliga amningspass på en timma är inte ovanligt. Fasen vad trött man är då alltså… Och inte får man sova när hon har ätit klart heller knappt för då ska det grymtas och knorras och gnällas och hickas och göras en jäkla massa små ljud i största allmänhet. Och bajsas. Högljutt. Suck. Det är ju tur att hon är så himla söt så att man inte kan låta bli att pussa på henne trots att hon verkligen testar ens tålamod ibland.

IMG_2717

”Jag är inte trött…nejdå…inte…trött…zzzz”

Eftersom hon inte sover så mycket är hon en väldigt pigg och nyfiken tjej som inte gillar att ligga själv nånstans utan vill vara med där det händer nått. Vi har rotat fram babysittern nu och den gjorde succé, ja förutom när Love tryckte ner den mot golvet så mycket han kunde och sen släppte…lite slangbella-effekt där som inte helt uppskattades av lilla damen. Kan man ju iofs förstå kanske…😁

Jag tror att våran lilltjej är ganska mycket som barn är mest när de är nyfödda. Största skillnaden mot när storebror var nyfödd är att hon är rejälare, han var ju verkligen en fågelunge i början. Men hon vägde ju precis ett kilo mer när hon kom (2700 vs 3700) och det är klart att det blir skillnad då. Nu väger hon precis kring 4 kg strecket och har vuxit två cm från 52 till 54. Jag tycker hon känns jättestor och inte alls som en nyfödd, och jag glömmer bort för jämnan att hon ju ännu inte är så stark och kan hålla upp huvudet själv till exempel. Snart får vi packa ner strl 50 kläderna också och ta fram allt vi har i 56. Mycket blått igen alltså 😉

Det är fortfarande en hårfager donna vi har fått, jag trodde hon skulle tappa det mesta men än så länge är allt kvar, om än något ljusare nu. Åh så gosigt det är att snusa på denna kalufs av fjunigt bebishår, hon luktar som en liten mysig kattunge och det är som bästa meditationen att pilla och sniffa i dessa mjuka fina lockar.


Jag kan inte minnas att det kändes så här översvallande kärleksfullt direkt när Love kom utan då var det mer något som växte fram dag för dag. Men den här lilltjejen stal verkligen mitt hjärta från första stund. Jag är så kär i detta lilla barn så det går knappt att beskriva. Jag saknar henne när hon sover och blir glad när hon vaknar. Jag kan titta på henne i timmar. Kittla hennes små pyttefötter, hålla hennes minihänder och pussa på hennes lilla söta näsa. Se in i hennes mörka, pigga ögon och undra vad hon tänker. Hoppas att hon känner hur älskad hon är.

Men det är såklart också blandade känslor. Allt är inte bara rosa fluffiga moln. De här första veckorna är verkligen speciella eftersom jag och lillan spenderar nästan all tid tätt, tätt tillsammans. Ibland känns det som att jag ska kvävas och få panik av detta varma, svettiga, krävande lilla liv som är helt beroende av mig. Hon dränerar mig verkligen på energi både fysiskt och psykiskt, och jag är just nu inte mig själv mer än till kanske 10%. Resterande tid är jag hennes fullt ut. För mat, närhet, trygghet, hygien, värme, omsorg. Jag är hennes värld just nu och det är fullkomligt underbart, totalt utmattande och vansinnigt skrämmande på samma gång. Kärleken. Ansvaret. Förändringen.

Ett nytt liv helt enkelt. För henne, mig och hela vår lilla familj…

 


 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s