Nu vänder vi blad…


Fyyyyy fan rent ut sagt vilken helvetesvecka förra veckan var! Jag var inställd på att det skulle bli jobbigt att vara ensam med de två små hela veckan när Erik var på jobbresa, men hela tiden hade jag sagt att ”jaja bara de inte blir sjuka så ska det nog gå”. HAHAHAHAHA! Snacka om att jinxa…

Veckan inleddes ju med stormen och det var ju inte så kul. Sen hade vi en dag med ärenden och fix när Love var på föris, och så var mina föräldrar och hälsade på en dag. Sen fick vi ett annat besök. Magsjukan. Tack som fan för den liksom. Det var precis så jobbigt som man kan föreställa sig. En tvååring som är magsjuk är ganska oberäknelig. De vet ju inte vad som händer riktigt. Men han var duktig, det var han verkligen. En annan sak med sjuka tvååringar är att de rent energimässigt kan vara helt som vanligt tydligen. Det här med att ligga i soffan och se på film när man är sjuk, ja det är nån som hittat på det bara. Här ska det lekas på som vanligt och springas runt, leka med lego, rita, osv. Skillnaden är bara att tålamodet och humöret är inte riktigt som vanligt utan ganska mycket mer labilt. Det kombinerat med en övertrött mamma som knappt fått sova eftersom hon ammat mellan kräk-torkandet hela natten, och dessutom har ett berg av tvätt i källaren, och inte ätit något eftersom man inte direkt blir sugen på mat när man umgås med magsjuka….ja, det bäddar för konflikter kan man säga. Och när man verkligen anstränger sig för att hålla modet uppe trots det trehundrafemtonde utbrottet för dagen, ja då vill man inte höra ungen skrika ”paaaappaaaaa, paaaappaaaaa….”. Mmmm, pappa är i jävla skit-Kina och bor på lyxhotell förstår du lilla vännen och om du inte är tyst snart så kanske mamma också åker dit. Sa jag inte. Men tänkte. Och en hel del annat, betydligt värre än så…

Men det var ju verkligen synd om lilleman också, jag ska inte vara nån sorts martyr här nu. Han mådde ju inte bra, och eftersom jag vet hur snabbt såna här småttingar kan bli uttorkade så följde jag barnakutens råd om att få i barnet vätskeersättning med en plastspruta, först 5 ml var femte minut och sen 10 ml var tionde när det var som värst. Det funkade bra och han piggnade till ganska snabbt efter ett tag. Det här med att börja äta var dock lite jobbigare, jag vet ju själv hur otroligt hungrig man blir efter att ha tömt ut alla resurser, men att då äta som vanligt eller dricka så mycket som man vill, ja det slutar ju oftast illa (vilket vi också fick erfara). Så det fick bli mini-portioner vid andra försöket och så fick mamman stålsätta sig när det jättehungriga barnet grät och bad om ”meeeer fil”. Att neka sitt barn mat när det är hungrigt alltså….den känslan är inte kul.

Men vi överlevde, och jag började nedräkningen till pappans hemkomst när det var 48 h kvar ungefär och efter det kollade jag på klockan varje kvart. Sen grät jag några glädjetårar när han äntligen klev innanför dörren i lördags förmiddag och jag tänkte ”nu är det äntligen över”. Jag kunde sova en timma och ta en dusch, och sen åkte vi på glögg-mingel hos några vänner på kvällen. Hallelulja!

  

Trött familjeselfie från i fredags kväll. Countdown ongoing…

 Kokko-trött men nyduschad och glad survivor of hell-week i lördags eftermiddag (innan hell-weekend drog igång)

Ja glädjen var stor, fram till lite senare samma natt när även jag åkte på skiten såklart. Jag trodde verkligen att jag skulle klara mig eftersom det gått så många dagar ändå, men nejdå. Så igår var jag mest sängliggande och miserabel.

Men alltså- denna måndag kunde inte varit bättre! Det är soligt och varmt, stormvindarna som förpestat vardagen hela veckan är borta, barnen är glada och pappa är hemma. Han jobbade dessutom hemifrån i förmiddags så att jag och lillan kunde ta sovmorgon. Sen har Loven varit på strålande humör och vi tog en mysig tur till lekplatsen och så en sövande promenad på det. 

 Tittut!   

 Sol i sandlådan! ❤️  
 Såhär ser det ut innan båda kidsen fått på ytterkläder och är redo att lämna hemmet. En tidskrävande process skulle man kunna säga…#tålamod

Ja det känns verkligen som en nystart, som att nån säger ”så, nu glömmer vi förra veckan och går vidare”. Inte mig emot! Och om man ska se nånting positivt med förra veckans misär så är ju iallafall de sista gravidkilona borta och idag kom jag i ett par av mina smal-jeans. Alltid nått 🙂

Nu ska jag försöka få till lite advents/jul-mys här hemma, det blev ju inte så mycket med det förra veckan och grannarna tror nog att vi är jehovas eller nått som inte firar jul eftersom vi knappt fått upp en enda liten julstjärna…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s