Bra dag med avslutande skit-kväll

Så har vi överlevt ännu en dag! Nej, riktigt så dramatiskt har det väl inte varit idag, men det händer ju betydligt mer i hemmet när man är två barn och två vuxna mer än vanligt. Men vi har haft en jättemysig dag faktisk, som kan sammanfattas så här ungefär;

– alla sov gott i natt och inte ens barnen vaknade innan halv åtta (ja förutom den ammande lilla skrotungen då förstås)

förmiddagen ägnades åt lek och bus i det nyskapade lekrummet i källaren. Bland annat snackar vi tågbanebygge modell större 😉

– efter lunch åkte vi till Lund och besökte Kulturen i Lund, ett museum som vi inte varit på förr och som hade en lekutställnimg om Emil i Lönnenerga. Det var tyvärr hysteriskt kallt ute och Kulturen är till stor del ett friluftsmuseeum. Emil utställningen var ju såklart inne, men där var istället hysteriskt mycket folk.  Men alltså, skånsk vinter är verkligen horribel. De isiga vindarna går genom märg och ben.  

Love och Matteo lagar mat i Emils kök 

vi åkte hem och fikade istället, umgicks, lagade middag, åt, nattade barn (enbart sånger om bananer godtogs ikväll 😳) och hade sen spelkväll som vi brukar ha när vi ses. Mysigt!


– myset fick dock ett abrupt slut när ettåringen vaknade och skrek i panik. Det gick dock ganska snabbt att konstatera förstoppning, och efter lite husmorsknep gick det bättre.

Nu är jag ap-trött. Gonatt!

Annonser

Mycket runtomkring

Det är verkligen upp-och-ner vända världen för mig just nu. Jag omges av ett virrvarr av känslor och intryck, beslut och händelser och jag känner mig stressad och ko-lugn och grubblande och klartänkt på samma gång. Så klart handlar det om min egen lilla familj, men inte bara. Men det är som att ingenting just nu kan vara på ett sätt, allting har två tydliga sidor och inget är riktigt bra eller dåligt. Som lilla Bä. Hon är helt underbar och jag är helt förälskad i detta lilla knyte. Men hon sover nästan ingenting på dagen, blir missnöjd om hon inte får vara nära och bli buren eller vara i famnen, vill äta hela tiden och mer eller mindre låser fast mig i soffan eller åtminstone i hemmet. Frustrerande? Ja. Samtidigt som det är helt underbart och jag saknar att ha henne hos mig efter fem minuter om hon skulle somna i sin säng eller hos någon annan. Mitt lilla hjärta.

Och storebror. Han är i en så otroligt rolig ålder just nu när han pratar och funderar och tar efter en massa saker som vi vuxna gör här hemma. Och han är underbart snäll och kärleksfull mot sin lillasyster. Men inte på föris. Där har han börjat bråka en del, bitas och puttas och inte vara alls särskilt snäll mot kompisarna. En inte ovanlig reaktion för en tvååring som går igenom en stor förändring, men ändå jobbigt. För alla inblandade.

Även bland vänner och familj är det upp och ner. Barn har fötts. Körkort har tagits. Spännande resor har gjorts. Hobbies har tagits till nya nivåer. Roliga saker helt enkelt! Samtidigt som människor omkring mig har blivit sjuka, både mindre allvarligt och riktigt allvarligt. Vissa kämpar i motvind med att över huvudtaget få ihop livet. Någon vantrivs på jobbet, någon har inte ens ett jobb. Andra avslöjar en taskig människosyn vilket gör mig både ledsen och rädd.

Och för min egen del? Jag är mest trött. Trött i huvudet och i kroppen. Dränerad av en amningsälskande liten silkesapa. Dålig på att ta hand om mig själv; äter för lite och rör mig för lite. Orkar helt enkelt inte. Detta ger såklart en ond spiral av ännu mindre energi. Och så stressen. Stressen över vad man vill hinna, borde hinna, på en dag. Komma i ordning här hemma. Packa upp flyttlådor och ställa möbler till rätta. Handla, planera och laga mat. Men nu har vi några veckor till på oss att hitta lite mer rutiner och struktur på dagarna innan Love blir 15-timmars barn på föris och min vardag kommer att spenderas med två små skrot-ungar istället för en. Det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning… 😁❤️

2. Fem saker jag tänkt på idag

Jag har nog tänkt på närmre femhundra saker idag, men okej, jag ska nämna fem av dem:

1. Hur ska jag få tillbaka min energi? Jag känner mig så trött. Jag sov tretton timmar i natt och jag är ändå trött. Visserligen blir jag väckt ett par gånger, men i natt var det inte alls farligt faktiskt. Men ändå är jag trött. Känner mig svag. Har ingen aptit men vet att jag borde äta. Man blir sliten av att vara sjuk länge helt enkelt. Men jag saknar att vara pigg och känna mig stark.

2. I morgon ska jag köra bil till jobbet. Jag älskade att köra bil innan, och tycker egentligen fortfarande att det är kul, men INTE sträckan mellan Malmö och Helsingborg i rusningstrafik. Det är så otroligt mycket bilar och lastbilar, jag skojar inte om man kör i vänsterfilen 90% av tiden det tar (ca 45 minuter). Det finns inga luckor och alla ligger jättenära varann. Jag får tvinga mig själv att inte tänka på hur stor sannolikheten är att någon av bilarna omkring mig har alkoholpåverkade förare, trötta förare, förare som pratar i telefon, osv… Nej det ser jag inte fram emot, men i morgon är dagis stängt och Love ska vara hos mormor och morfar så då är bilen enda alternativet. Och jag vill verkligen inte att jag ska bli rädd för att köra så att det begränsar mig. Jag får försöka komma iväg tidigt helt enkelt och ta det lugnt i trafiken.

3. Kärlek och småbarnsår. Hur lätt det är att glida ifrån varann. Hur mycket kärlek det finns mellan föräldrar och barn, men att det inte för den sakens skull automatiskt finns lika mycket mellan förälder och förälder. Hur trötthet, prioriteringar och kommunikation troligtvis är nyckelord i ett nytt liv. Och att faktiskt inse att det är ett nytt liv och inte bara leva på som om allt vore som innan, fast med en bebis.

4. Att flyga första klass. Att flyga är inte min favoritsyssla, det är trångt, obekvämt och man vet inte vilket knäpphuvud man får till granne under många långa timmar om man har otur. Men att resa första klass som Blondinbella gjort nu till Dubai, alltså det verkar ju sååå sjukt nice! Man har gott om plats, kan ligga ner, egen skärm och full service. Synd att det är så dyrt att man troligtvis aldrig kommer få uppleva det…

5. Politisk partitillhörighet och människosyn. Ett inlägg på Facebook idag fick mig att fundera på detta. En person som jag gillar, träffar ganska ofta och upplever mig ha en ganska lik människosyn som klankade fullkomligt ner på det parti som jag röstat på i senaste valet. Min spontana tanke var att: ”jaha men om du tycker att jag är en sån person så behöver vi ju inte ses mer.” Lite stött helt enkelt. Sen funderade jag över min bild av de personer som röstar på det parti han förespråkar, och kom fram till att han ju inte riktigt stämmer in i den bilden. Man har ju sina stereotyper i bakhuvudet. Men alla är ju inte så. Varken på ena eller andra sidan. Sen när det handlar om partipolitik så upplever iallafall jag att det är i princip omöjligt att hitta ett parti som man delar åsikt med i precis alla frågor. Man måste kompromissa och hitta det minst dåliga alternativet, och ja då får man ju ta på köpet att man kanske ibland stämplas att ha en människosyn som man faktiskt inte har. (Obs, för att förtydliga så är varken han eller jag sverigedemokrat så det behöver ingen fundera vidare över!)

”Kaffe” och the

Nu börjar kontoret så smått vakna till liv igen och fler och fler kommer tillbaka från sina semestrar. Själv har jag ju inte haft någon semester, kände att efter att ha varit ”ledig” i tio månader och eftersom jag just nu bara jobbar 50% så var suget efter semester inte så där överdrivet stort. Tycker mest att det är lite jobbigt att alla andra också är lediga och tar upp plats på caféer och på mina promenadstigar. 😉

Men hur som helst så har det varit lite strul med kaffemaskinen de senaste veckorna, och härom dagen var det en kollega som sa till mig när jag skulle ta kaffe att ”alltså det smakar inte bra, det är nog för att det inte varit så många som druckit kaffe på sistone så det har stått lite still i rören. Det blir nog bättre när maskinen används lite mer nu snart”. Fniss. Tja, jo så kan det ju vara. Eller så är det bara så att kaffet på jobbet helt enkelt smakar skit och det inser man när man haft en paus från det och druckit godare kaffe på annat håll. Men att det kommer smaka ”bättre” snart det tvivlar jag inte på, det handlar nog bara om att man ska vänja sig vid den där besk-bittra smaken av sunk-kaffe, sen slinker det nog ner både en och tre koppar om dagen. Hm. Fast kanske inte ändå. Jag har nämligen börjat byta ut minst en kopp om dagen mot grönt te. Inflammationsdämpande och hälsosamt. Och bra mycket godare än maskin-kaffet. Man får passa på att bryta sina vanor nu när man gör en ny-start och ändå är lite ovan vid de gamla rutinerna! 🙂

Cheers!

Kompis-dumpad?

Ponera följande scenario. Du har en kompis på annan ort, ni kände varann för några år sedan men nu när ni bor längre ifrån så följer ni bara varandras liv på sociala medier. Men så en dag ska du besöka den här kompisens hemstad av olika anledningar, och ni bestämmer att ni ska ses på en fika för det var ju så längesen! Kul!

Dagen närmar sig och ni skickar meddelanden och bestämmer på ett ungefär när och var ni ska ses. Finemang! Men så när det väl är dags att ses så skickar du ett, två, flera meddelanden, både via facebook och på telefonen för att bestämma mer konkret, men utan att få något svar. Konstigt…har vi missförstått varann? Kanske har det hänt något? Borde du åka hem till personen och kolla så att allt är okej? Hm…vet ju inte riktigt var det där hemmet ligger…tja…nä…nehe. Du åker väl hemåt igen då, efter många timmars väntan på svar.

Väl hemma funderar du lite på vad som kan ha hänt, men släpper det sedan. Kanske hör personen av sig senare och förklarar? Det går ett tag, och du inser plötsligt att ni inte längre alls hörs via sociala medier. Inga instagramuppdateringar, likes, kommentarer i bloggen…konstigt. Du kollar insta och upptäcker att personen inte längre följer dig. Faktum är att du hittar inte personen på insta längre. Trist, du gillade personens bilder. Men så ser du plötsligt att personen har likeat en gemensam väns bild, och när du klickar på namnet kommer du till personens profil. Personen har alltså fortfarande insta, men måste alltså ha blockat dig eftersom du inte kan hitta hen via sökfunktionen och när du hittar personen via gemensamma vännen så kan du inte skicka någon följningsförfrågan. Vad märkligt?!

Du skickar fler meddelanden och frågar vad det betyder. Är det ett misstag, har du gjort något, vad är fel? Ni har ju inte setts på år och dar, inte pratat och inte hörts av i princip. Så vad kan felet vara? Om man bara tröttnar på någon, varför bestämmer man då att man ska ses och varför kan man då inte bara svara på ett av alla meddelandena och helt enkelt säga det? Det är bara väldigt märkligt och känns inte alls likt den här personen.

Sociala medier i all ära, men de kan skapa en hel del huvudbry och komplicera saker väldigt mycket. Tolkningar kan göras som blir helt åt skogen. Missförstånd kan uppstå alldeles i onödan. Och när man ratas via sociala medier, ja hur hanterar man det? Hur hade du gjort i den här situationen?

Jag har grubblat massor på ovanstående scenario, men nu tänkte jag att jag delar med mig av det och sen släpper jag det. Kanske kommer personen höra av sig någon dag och förklara vad som hänt, kanske inte. Även om det känns olustigt att det blev såhär konstigt så finns det inte nått mer jag kan göra och då får det vara som det är. Life goes on!  🙂

Nu äre sommar nu äre sol, nu äre hallon i magen!

Har haft en finfin helg i Helsingborg hos mina föräldrar med husmålning, hallonplockning, loppis och familjehäng på programmet. Mycket sol har det blivit, så ikväll svider det gött om armarna, trots att jag är en såndär solcremesfascist som i princip tvingar på solskyddsfaktor på allt och alla omkring mig om det är mer än 15 grader varmt. Men idag var jag lite väl snål med att smörja in mig själv skulle det alltså visa sig…

Men så skönt det är nu med riktiga sommardagar! Den här dåsiga värmen, en glass i skuggan, ett lägre tempo och bara ta dagen som den kommer. Älskar’t!

 

DSC_0659

Teamwork på hög nivå… Jag hjälpte till med att bygga upp ställningen och jag kan säga att det där är HÖGT upp!

DSC_0641

Bakom en rutten träskiva som skulle bytas ut hittades ett fågelbo med fyra små sval-bebisar som inte var riktigt redo att lämna boet. De fick dock nån intensivkurs  av föräldrarna verkade det som för dagen därpå såg vi hur de flög ut lite halvt osäkert en efter en, och vi kunde spika för boet med den nya skivan. Sorry familjen Bird, ni får hitta nån annan stans att bo nu tyvärr!

DSC_0805

”Hallå, jag är faktiskt nakenfis här! Lite privacy om jag får beee!”

 

DSC_0819

Och så hallon. Hallon, hallon, hallon. KOPIÖSA MÄNGDER! Man kunde stå på ett ställe och plocka en liter inom en kvart. Och gick man sen till samma buske ett par timmar senare så hade solen sett till att ännu fler bär mognat så då kunde man plocka sig en liter till. Lätt.

DSC_0821

Mormor och morfar i hallonsnåren med Love-liten.

DSC_0583

Mina fina killar. Om ni visste hur mycket jag tycker om er. Tänk att vi har en hel sommar framför oss- vår första sommar som en liten familj. ❤

Ojdå

Men alltså nä. Vad hände nu? Från hundra till noll skulle man kunna säga. Det var ju inte riktigt så det var tänkt, planen är ju att ligga på nått mellanting mellan att blogga varje dag och total frånvaro. Nu blev det visst först lite mycket och sen lite lite. Ah. Vi börjar om på ny kula helt enkelt tycker jag! 🙂

Idag har vi haft quality time hela lilla familjen med Sunken som till vardags bor i Italien, i Parma närmare bestämt. Alltid lika härligt att ses, och den här gången hade hon dessutom med sig ett jäääättestort påskägg vilket vi inte var beredda på! 🙂
Vi har inte gjort nått vettigt på hela dagen egentligen, bara ätit, fikat, myst, tjötat, lekt med Love, grillat och chillat. Precis som det ska vara alltså!

20140418-013612.jpg

20140418-013647.jpg

20140418-013703.jpg

20140418-013720.jpg

20140418-013742.jpg

20140418-013756.jpg

20140418-013814.jpg

20140418-013827.jpg

En ypperlig inledning på påsken alltså!