I ett annat hörn av cyberspace

Hej, saknar ni mig?! För om det är så så kan jag bara meddela att jag har flyttat mig lite grann och finns nu i ett annat hörn av cyberspace 🙂 Inte jättemycket nytt än så länge, men en lite lättare adress att komma ihåg för er del iallafall!

Välkomna till calorin.se!

Annonser

Snor, sömnbrist och högskolepoäng

Det har varit lite tyst härinne ett par dagar av olika anledningar. Dels har hela familjen (utom E) varit halvförkylda och ynkliga, som vanligt mest jag men även lillasyster är väldigt snorig och rosslig och allmänt ynklig nu. Sover bäst och mest i vagnen så många långa promenader har det fått bli de senaste dagarna. Inte så vilsamt för mig tyvärr, men vad gör man inte…

Jag tror att, bortsett från att jag nog har familjens taskigaste immunförsvar, det är den där fyramånadersknäcken som gör att jag känner mig extra risig nu. Jag minns ju när jag fick Love, jag sov knappt alls de första dygnen och hög på amningshormoner frågade jag förvånat nattsköterskan när man egentligen blir trött. Hon log snett och sa ”efter fyra månader ungefär, då brukar det komma”. Inte alls det svar jag väntat mig, men oj vad rätt hon hade. Och nu är jag här igen. Med en dränerande liten silkesapa  som ammar och ammar och dessutom väger dryga kilot mer än brorsan gjorde i samma ålder så hon börjar bli tung att bära runt på. Addera dessutom en storebror som också vill sova i vår säng nu med allt vad det innebär av extra uppvaknanden, och som sen kör på i 190 så fort han slår upp sina blå på morgonen. Jag skulle inte byta ut mitt liv just nu mot nånting alls, men trött, ja det erkänner jag att jag är. Och just det, nämnde jag att jag är ensam hemma med kidsen i två dygn nu också? Det dåliga samvetet över att hemmet ser ut som ett bombnedslag trycker jag undan genom att tänka på min kära sambo sovandes SJÄLV i en egen stor hotellsäng med rena lakan i två hela nätter. Det är enda anledningen till att jag nu kan sitta i soffan och kolla på ”på spåret” via SVT play  medan middagsdisken står kvar på diskbänken, tvättstugan är oframkomlig och Loves rum ser ut som det gör när vi lämnar öppna förskolan efter att 25 barn har härjat där. Men detta är mitt försök till ”fredagsmys” samtidigt som jag sitter på helspänn över alla märkliga ljud detta gamla hus bjuder på (varför är det alltid storm när Erik är borta?) eller över att något av barnen ska vakna och vara ledset (varför är någon alltid sjuk när Erik är borta?). Tänk va…en hel ostörd natts sömn i rena lakan. Hm. Vad är en bal på slottet…

Annat som hållit fokus borta från bloggande och slösurfande är att jag faktiskt börjat plugga igen. Kompletterar min utbildning skulle man kunna säga, genom att läsa två kurser inriktade på strategisk kommunikation och sociala medier. Jag ska även försöka mig på en kurs i webbpublicering men det verkar ruskigt svårt tycker jag så den får vi se om jag fixar alltså. Har egentligen bara precis hunnit få hem böckerna och kika lite på uppgifterna, men det verkar vara roliga kurser som nog faktiskt kan vara riktigt givande. Dessutom känns det kul att använda hjärnan lite igen, trots att den är trött. 🙂

Internetirriterad

Så himla irriterad. På allt och inget. Inte bästa sättet att börja en solig vecka på kanske, men wattodo? Vet inte om det är gravidrelaterat, men plötsligt har jag ju lite mer tid att vila, fundera, reflektera och inte minst slösurfa. Så vad stör mig just nu då?

Bloggar. Eller kanske snarare det som skrivs i dessa bloggar. Folk är så himla ängsliga och ska vara så jäkla PK och duktiga och ordentliga. Jag tänker på allt ifrån folk som bloggar om vilken åååångest de har för att de har barnen länge på förskolan och känner sig som dåliga föräldrar trots att de ju faktiskt erkänner (eller hittar på?) att de mår så mycket bättre av att jobba. Eller om gravidträning och vilken hets det är mot alla dessa stackars ”duktiga” blivande mammor som får stå ut med så mycket kommentarer för att de är på gymmet varje dag i vecka 37. Eller nu när det är dags för höstkläder till förskolebarnen, då är det polarn och pyret och kavat som verkar vara det enda rätta om ungen överhuvudtaget ska överleva September ut, och helst ska man ju ha fyndat second hand varianter som knappt är använda. Good for you om du jobbar/tränar/loppisfyndar säger jag då! Grattis! Men varför sen beklaga sig eller ursäkta sig då? Ajjdå, hittade du inga kvatskor på loppis utan fick köpa ett par för 700 spänn till din kotte som inte ens kan gå. Tradit jue!  Nej, för det som är tråkigt är att läsa om detta samma samma samma överallt, och om allt gnäll över hur synd det är om folk som får icke-medhållande kommentarer på ditt och datt och tar illa upp av det. Varför orkar man bry sig om vad nån totalt okänd person tycker om mina hämtnings- och lämnings tider på föris? It beats me…

För att inte tala om motpolen till gnällandet; bloggar som lägger ut åtta bilder i ett inlägg som visar levande ljus och en nybakad äppelpaj i den senaste House Doctor pajformen från alla vinklar som överhuvudtaget finns. Tända stearinljus, släckta stearinljus, vaniljsåsen med på bilden, kaffet med på bilden, etc…Snark! Ja dessa bloggare som bara fikar med de fiiiiinaste barnen och de myyyyysigaste vännerna. Hoppla, där kräktes jag visst lite i min mun. Nä sånt är jag så himmelens trött på nu. Jag vill läsa om folks LIV. Vad GÖR ni? Utflykter? Resor? Konserter? Böcker? Vardagen? Hänt nått kul kanske? Kul som i sånt man kan skratta åt alltså, inte kul som att det är rea i nån webshop om man använder en viss kod. Bah! Eller totala redogörelse för hur andra pusslar ihop sina perfekta (?) liv. Alltså, jag är måttligt intresserad av Kavatskor och hur många procent man måste gå ner i arbetstid för att kunna hämta 15.30 istället för 16.00, särskilt när det känns som att personen bakom bloggen egentligen har så mycket mer kul och intressant att berätta om! Och kan inte folk, på sina EGNA bloggar iallafall, bara stå upp för hur de lever och försöka inspirera via det istället för att be om ursäkt eller söka bekräftelse om medhåll om att de gör rätt. Folk får gärna köra ett kettlebell pass på vägen till förlossningen om de vill, det hade jag tyckt varit kul att läsa om faktiskt. Annorlunda iallafall! Eller berätta om hur kul man tycker det är att jobba och vad man gör för spännande saker på sitt heltidsjobb. Inspirera lite och ge en känsla av att man faktiskt är en tänkande varelse som lever sitt liv efter de medvetna val man gjort och de värderingar man har. Inte detta ständiga ”be-om-ursäktande” eller ”tyck-synd-om-mig-för mina livsval-ande”. Och därmed säger jag alltså INTE att jag bara vill läsa tillrättalagda ”happy happy” lifestyle bloggar som bara är yta, dagens outfit (inkl länk till webshop) och äppelpaj. Men nånting däremellan borde det väl ändå finnas, eller?

Hm, jag får nog revidera min blogg-läslista rejält framöver känner jag, haha! Nån som har nått bra tips så tas det tacksamt emot!

Annat som stör mig, som jag knappt vet om jag vågar skriva med risk att låta känslokall, är den här folkstormen som blivit på sociala medier sedan bilderna på det lilla livlösa flyktingbarnet på stranden publicerats. Nu plötsligt ska alla gråta och hjälpa och skänka och engagera sig. Den här veckan. Kanske till och med i nästa vecka. Men sen då? Alltså det är ingen naturkatastrof som plötsligt skett och skapat en omedelbar nödsituation. Kriget och flykten har pågått länge nu. Det blir bara så patetiskt att plötsligt ska alla ”göra” något, baserat på en löpsedel och de känslor den framkallat. Återigen PK, duktigt, korrekt. Och gärna högljutt i media så att alla ”vänner” förstår vilken fin människa man är. Suck. Jag tycker att Gina Dirawi uttryckte det bra i ett inlägg jag läste häromdagen som man kan hitta HÄR. Det är givetvis jättebra bra om politiker med flera har ”vaknat” och insett allvaret i det som sker, men vi behöver väl inte låtsas att detta är en nyhet för det? Jag tycker det om något känns respektlöst och ganska osmakligt. Som om det nu plötsligt är nån sorts jippo kring allt det här.

Kanske ska jag bara lägga ner det här med sociala medier helt enkelt. Inse att det finns bättre saker att ägna sin tid åt. Eller åtminstone sålla betydligt bättre än jag gjort hittills, för fy fasen vad mycket skit det finns på det dära intornettet. Halleda ja.

Så. Nu får det räcka med störigheter för idag. Nu ska jag ut i solen.
Puss!

Mind your own business

Läste ett väldans intressant inlägg på Jennybennys blogg om 8 saker man aldrig ska döma andra föräldrar för. Så sant, så sant, men så svårt ändå… Eller, jag är nog inte så påpekande av mig egentligen, men jag är inte särskilt ängslig som förälder heller vilket gör att jag sällan tvivlar på om jag gör rätt eller fel. Jag försöker vara påläst och insatt i sånt som jag tycker är viktigt, som det här med gifter och kemikalier i hemmet och hur de eventuellt påverkar barn, ekologisk vs konventionellt odlad mat, och barns utveckling och psykologi bland annat. Sen utifrån det jag läser mig till försöker jag prova mig fram till vad som funkar i vår vardag i verkligheten. Visst har jag fått lite ont i magen när jag sett att Love förälskat sig i diverse plastiga skitleksaker som han fått, eller blivit stressad över att jag inte riktigt vet vad det är för mat som serveras på förskolan. Och i början när han var yttepyttig så ville jag helst bara att han skulle ha ekologiska kläder (eller möjligtvis second hand), nappflaska i glas eller metall, hemmagjord barnmat (inkl gröt och välling), eko-hudvård, parfymfritt tvättmedel, osv. Jag lade ribban ganska högt, men har sen efter hand hittat en medelväg inom de flesta områdena. Jag har kommit fram till vad jag helst vill och enkelt kan prioritera (när man inte längre är mammaledig ändras prioriteringarna en hel del på grund av tids- och energibrist…) och även vad jag kan få med mig sambon och andra i omgivningen på. För visst måste man anpassa sig och kompromissa. Vissa tycker att det är helt ok att bjuda lilleman på saft och godis, använda parfym och doftljus och annat allergiframkallande, bryr sig inte nämnvärt om ifall bananerna är ekologiska eller ej, och så vidare. Och jag kan ju inte bryta ihop över såna saker, inte heller ta varenda fight. Det viktiga är ju hur lillemans vardag ser ut i längden, inte vad som händer vid enstaka tillfällen.

När det handlar om sånt som inte handlar om konsumtion (mat, kläder, leksaker, etc) utan till exempel om rutiner, sömn och uppfostran, ja då tycker jag det blir betydligt svårare. Inte att veta hur man ska göra, för även här känner jag mig oftast väldigt lugn i min magkänsla för att vi gör det som passar oss bäst här och nu. Nej, det som är svårt är hur man ska prata om dessa ämnen på ett bra sätt. Hur hanterar man o-önskade råd? Kommentarer om att man borde göra si eller så, eller frågor om när man ska ta tag i ditt eller datt? Eller när andra berättar om hur de har det och vad de gör i olika situationer och outtalat förväntar sig nån sorts medhåll som man bara inte kan ge för att man inte tycker likadant? Det är så lätt att bli irriterad, känna sig kritiserad, missförstå och skapa dålig stämning. På dessa punkter kan jag definitivt hålla med det som skrivs i listan i länken ovan; här borde man många gånger bara hålla tyst och inte lägga sig i (om man inte specifikt blir tillfrågad förstås).

Däremot håller jag med många av kommentarerna när det gäller vaccination och bilstolar. Superkänsliga ämnen, men för viktiga för att inte prata om. På ett respektfullt och väluppfostrat sätt då såklart! Jag har inte satt mig in helt och fullt i denna djungel av information som vaccinationsfrågan innehåller, men baserat på den info jag ändå har tagit reda på så har jag ändå gjort ett medvetet val att vaccinera Love enligt grundprogrammet som BVC erbjuder. Hur jobbigt det än känns så inser man efter hand att man inte kan skydda sitt barn till 100 procent, utan man måste ofta välja det alternativ som känns minst dåligt i olika sammanhang. Visst finns det risker med att vaccinera, men det finns också stora risker med att låta bli och dessa väger över för min del. När det kommer till bakåtvända bilstolar finns det dock inga risker som jag förstår det med att sitta bakåtvänd, även om det finns argument mot det när barnet är några år gammalt, såsom att det blir ”trångt för benen”, ”åksjuka”, etc. Men alltså, sorry, såna argument kommer jag aldrig köpa från någon. Jag tycker att om man nu som förälder tvingar sitt barn att åka bil så är man skyldig att göra det på det säkraste sättet man bara kan- dvs i en bakåtvänd bilstol tills att barnet är åtminstone 4 år.

Saknat mig…?

Tänk va, det finns fortfarande några tappra själar som går in på bloggen och kollar om den uppdaterats! Några som inte gett upp hoppet om mig trots snart ett halvårs tystnad på sidan. Det värmer 🙂

Men ja, man kan säga att jag nästan gjort det igen. Nån sorts favorit i repris blir det här. Jag följer samma mönster som för nästan exakt två år sedan, fast den här gången kom bloggsuget en månad tidigare. Jag har alltså inte hunnit fylla år. Men ny bostad är eventuellt på gång igen, om vi nu lyckas hitta nån som vi känner är okej och som ligger hyfsat inom vår budget (som har höjts avsevärt från när vi började kolla marknaden...).

Och så ja, så är jag tjock igen…

DSC_0068

Tjock och trött, som bilden avslöjar. Men lycklig såklart!

I mitten på September blir vi fyra i familjen om allt går som beräknat. ❤

Dagens filmtips!

Jag ser inte så mycket film, men i lördags när jag var sliten och ensam hemma m Love så kollade jag faktiskt på två filmer till och med. Feelgood filmer utan större krav på hjärnverksamhet, och båda var helt okej. Den första var den gamla godingen You’ve got mail från 1998. Tror faktiskt aldrig jag sett hela tidigare, men den är ju himla mysig. Och lite retro nuförtiden, till exempel i scener där man hör modemet ticka för att koppla upp och ja egentligen hela grejen med att de träffas via INTERNET som ju var en stor skräll då! 😉

Den andra var en ny film (2014) på netflix eller om det var viaplay; The angriest man in Brooklyn. Såg den nog mest för att Robin Williams hade huvudrollen; han spelar en man som får veta att han har 90 minuter kvar att leva. Lite märkligt kändes det att veta att det var en av hans sista filmer när den nu handlade så mycket om döden. Det var inte nån av han bästa filmer, men nånstans börjar man såklart ändå själv tänka på vad man gjort i hans situation och hur mycket familj och vänner faktiskt betyder. Det kan man aldrig bli påmind om för många gånger tycker jag, och just därför menar jag att det ändå är en sevärd film trots att den inte triggade igång några direkta känslostormar hos mig iallafall, varken glada eller ledsna.

Catching up…

Som sagt så slirade jag lite på bloggutmaningen, och hela poängen med den är ju just att man ska komma in i ett flow och uppdatera oftare, men jag är hopplös. Fasen också. Anyway-här kommer en catch-up:

6. Månadens djur är givetvis… …tyvärr de otäcka krypen pälsängrar. Blä. Jag är lite rädd att vi fått in dem i nya lyan. Eller, det vet jag att vi fått, i princip alla hem har pälsängrar och jag har till och med hittat ett par stycken levande, men då på oskyldiga ställen som köket och badrummet. Dessvärre hittade jag dock en ylletröja i lillens byrålåda med ett gäng suspekta hål i som till 99% sannolikhet är gjorda av en hungrig pälsänger. Givetviiiis var det en oanvänd ylleunderställströja från Polarn och Pyret. Billigt och bra. Jävla kryp! Men det konstiga är att jag inte hittat något djur eller skal, och inga andra kläder med hål heller. Skumt. Jag får leta vidare efter dom jävlarna helt enkelt…

7. Kolla! Så här ser jag ut idag…

IMG_9995-1

VOILA! 🙂

IMG_9988-1

8. Ibland blir jag avundsjuk på…

…folk som har cykelavstånd till jobbet.

9. 5 saker jag borde ta tag i…

… planera och bjuda in till adventsminglet som vi tänkt ha.

…städa ur förråd och garderober och rensa. Idag hittade jag av en slump två par shorts som jag letat efter hela sommaren, de låg i en låda med sjalar och halsdukar. Störigt. Men jag har noll koll och en jäkla röra. Suck.

…julklappar. Jag tänker göra lite fotobaserade klappar i år och då är det ju bra att vara ute i tid för det är oftast inget man gör på en halvtimma. Dessutom vet jag av erfarenhet att desto mer sista minuten klappar man köper desto dyrare blir de. Inte bra.

…bankfix. Avsluta mina konton hos en bank som jag aldrig använder, ändra mitt pensionssparande eftersom det inte är avdragsgillt från nästa år, aktivera mitt jobb-bankkort…och givetvis är det en massa koder och meck som jag inte har koll på som behövs och därför är det såååå lätt att skjuta upp just denna punkt. Blä.

…sortera foton. Tusentals bilder. Många dåliga som ska raderas. Många fina som ska in i album. Alla i princip osorterade. Och de flesta har ingen sett förutom jag. Vilket slöseri!

10. Kolla! Här har jag ritat en hund….

….fin va!? Vaddå? Ser du inte den? Näe, men jag har ritat en vit hund så den är kanske lite svår att se. Men jag lovar att den är fin! 🙂

11. Månadens färg är givetvis…

…grå. November är för mig den gråaste och tristaste månaden av dem alla. Oktober är orange och höstfin, December är röd och julig eller kanske vit och snöig om man har tur, men November är bara grå, kall, mörk och ruggig. Not my favourite, men vi är ju snart halvvägs så det är bara att bita ihop.

SÅ! Nu ska jag försöka att få till resten av inläggen på rätt dagar 🙂