Det här med att börja prata…

-Love, kan du säga lejon?

-Lejon

-Kan du säga lampa?

-Lampa

-Laga?

-Laga

– Kan du säga lådbil?

– Låd bil

– Kan du säga lastbil?

– Bastil.

– Nej, Last-bil

– Bast-il

– Nej, Llllllastbil

– Baaaaastil

 

Jaja, man fattar ju iallafall vad han menar 😉

Annonser

Här var det inte mycket action

Sex dagar över tiden och jag har inte bloggat på evigheter 😉 Sorry för det, tyvärr beror det inte på att bebis gjort entre utan jag har bara inte haft så mycket att skriva helt enkelt. Dagarna går sin gilla gång och i helgen har vi sysselsatt oss med att fortsätta renovera sovrummen, dra el, städa och fixa. Nu är rummen så gott som redo för golvsliparen som kommer sista helgen i September. Då får hela familjen, hur många vi nu är vid det laget, flytta upp på vinden i några dagar vilket kanske inte känns helt optimalt ur ett timing perspektiv, men sen är det KLART. Sen kommer vi kunna flytta in i våra rum på riktigt, hänga upp saker på väggarna, tapetsera fondväggar och sätta upp gardiner och lägga in mattor. Just nu är allting bara tillfälligt och ”så länge” och flyttlådorna står uppackade i källaren med leksaker, kläder och annat piff. Som jag längtar efter att komma i ordning nu alltså…

Med mig och magen är det bra för övrigt. Förvärkarna har avtagit nästan helt, vilket jag väljer att tolka som ”lugnet före stormen” och inte ”nej men vi skiter i det här med förlossning”. Det är skönt att faktiskt kunna sova lite om nätterna utan att ha så himla ont så det är jag tacksam över. Just inatt var väl dock ingen höjdare men det berodde mest på att Love vaknade minst en gång i timmen, och däremellan hade jag helt sjuka drömmar/mardrömmar, plus att jag plötsligt vaknade med världens näsblod som jag såklart fick gå upp och mecka med. Jaja, så blir det ibland…

Särskilt rastlös är jag konstigt nog inte ännu, men det finns ju helt klart saker att göra när man har hus, trädgård och tvååring. Kan tänka mig att det hade varit betydligt jobbigare att gå över tiden förra gången, då slutade jag dessutom jobba en hel månad innan BF. Men nu mår jag bra, förkylningen har gått över, jag har hunnit vila och släppa tankarna på jobbet ordentligt, och jag känner mig ganska pepp på att föda barn. Har hunnit beta av de värsta sista-minuten känslorna av nervositet, oro, stress, funderingarna över allt som kan gå fel, osv och hittat nån sorts lugn inför vad jag faktiskt kan påverka och vad som får bli som det blir. Känns bra.

Dessutom njuter jag lite extra av tiden vi får tillsammans med Ove-Love nu innan han inte längre kommer kunna vara i fullt fokus. Det är ju en annan grej med familjelivet utanför ekorrhjulet, när man kan hämta tidigt på föris och faktiskt göra saker tillsammans och ha energi nog att vara mer närvarande och inte bara fundera över hur man snabbast tinar upp en djupfryst falukorv eller om vindjackan hinner torka tills i morgon om man tvättar den nu ikväll. Så man får se det positivt helt enkelt, det här med att lillsyrran tar lite tid på sig 🙂

Hej hej

Så har även den 17 september passerat, dagen som jag nog ändå trott lite på som lillans födelsedag. Men kanske blir det den 23:e, som storebror? Fast September istället för Augusti. Eller så blir det en helt annan dag.

Alltså om jag fick en femma för varje fråga om bebisen kommit ännu…puh! Och jag är bara 2 dagar över tiden! Believe me, jag säger till när hon är här okej! Och snart kan jag inte ringa nån heller, för alla svarar med panik i rösten precis som att jag skulle ringa mitt i en värk eller nått. Tacka vet jag sms…

Idag har jag iallafall haft Love hemma från föris hela dagen. Var lite nervös för om jag skulle orka, men det går tydligen magsjuka på förskolan och det vill vi verkligen INTE ha hem just nu. Dessutom är han lite förkyld och hostig och allmänt trött och jättegnällig om eftermiddagarna. Det kändes helt enkelt som att han behöver vara hemma och ta det lugnt och mysa med mamma nu ett tag. Extremt mammig har han blivit på sistone, så det är precis som att han känner på sig att det är nått på gång snart. Helst ska han sitta i mitt knä vid alla måltider (inte helt lätt när man redan har en stor MAGE där), och gärna bli matad med mat från min tallrik. Eh, alltså detta är VERKLIGEN inget som är okej härhemma i vanliga fall, men just nu känns det som totalt onödiga energikrävande konflikter att ta, så när vi äter har jag alltså mer eller mindre en bebis att ta hand om. Tusse liten… Men dagen har gått jättebra och framförallt mycket snabbare än när jag är hemma själv och såsar runt.   

Man borde väl inte säga såhär med tanke på Erkans arbetsplats men ”tack gode hud för Lego”! Favorittidsfördrivet just nu 🙂

Har mått helt ok idag med, bortsett från lite envist snor och hosta. Nu på kvällen har däremot spänningshuvudvärken from hell slagit till, och trots värktabletter och Linnex (superspicy liniment) känns det inte alls bra. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, har haft väldans ont nu av och till i flera dagar. I morgon ska jag leta upp min spikmatta och se om den kanske kan hjälpa lite. Men först-sängen! 

Nattinatt! 

Ove-Love, mamma och Bä

Häromdagen ville jag ta lite bilder med Ove-Love och magen, mest som en kul grej att ha sen när bulan är long gone. Blev en spontangrej som inte fick ta allt för lång tid (det här med tvååringar och tålamod…) så vissa bilder är lite oskarpa tyvärr, och här bjuder jag på dem helt ofixade dessutom. Men himla kul hade vi iallafall som ni kanske ser! 🙂

DSC_0956

Pusskalas!

DSC_0951

Flams å trams

DSC_0946

Och lite mera bus ❤

DSC_0942

Smile to the camera!

DSC_0929

”Du Love, var är mammas Bä?” (dvs bäbisen) ”Nää, inte där uppe väl?”

DSC_0926

”Dääär är Bä ja, i maaagen!” 😉

DSC_0907

En allvarlig bild fick vi till…

DSC_0902

…och sen blev det bus igen!

DSC_0899

Möööphigump!

DSC_0888

”Däääär är kameran ja. Ska vi se glada ut nu då?”

DSC_0972

”Så mamma, nu är jag trött. Får jag kolla lite på ajdepaden (iPaden) nu som du lovade eller?” 

Geeee mig styrka!

Maj gad vilken trött helg det blev. Dagsformen och energinivåerna är totalt oförutsägbara numera. Igår gick jag på riktigt och lade mig kl kvart över sju. Zzzzzznark. På en lördagkväll! Vaknade till en runda vid halv ett och gick ner och väckte mannen och åt lite midnightsnacks. Sen back to bed igen. Samlade nog ihop tio timmar iallafall, vilket har varit välbehövligt idag när Erkan varit busy med renovering från morgon till kväll och jag varit själv med Love HELA dagen, utom precis vid måltiderna (som jag lagat). Och inte en minut skulle ungen sova under dagen heller, vilket betyder att jag inte heller fick vila direkt. Missförstå mig rätt nu, det har gått jättebra och Ove-Love har varit en solstråle så gott som hela dagen, men man blir ju ändå mentalt utmattad av detta ständiga babblande. Han är ju inte tyst en sekund! Och eftersom det har varit storm och ruskväder har vi inte kunnat vara ute direkt heller, så man kan ju säga att jag kan det här med att bygga duplo nu.

Anyway, nu sover det lilla livet och jag ska äta korv med bröd minsann.

Hasta la vista!

Inte alltid som man tänkt sig

Idag är föris stängt och jag bävade lite för att vara själv med lillfisen hela dagen när jag vet hur trött jag ju är numera. Men det har gått så himla bra! Vi gick upp och åt frulle som vanligt och vinkade till pappa som cyklade till jobbet. Sen klädde vi på oss och gick till lekplatsen, och efter ett tag kom ett helt dagis dit också som Love blev helt inspirerad av trots att de flesta barnen nog var nått år äldre. Men vår lilla terrier brukar inte ha så mycket respekt för det där med ålder så han härjade på lika vilt som dem, lycklig över att ha nån att springa runt med. (Nej, jag springer inte runt så mycket på lekplatser just nu faktiskt...)

Efter kanske 45 minuter gick de andra barnen hem vilket passade perfekt, så vi tog också en promenade hemåt och som jag hoppats så somnade Love I vagnen. Kom hem tio i elva, perfekt timing för mitt telefonmöte kl 11, och nu har han sovit i snart två timmar alltså och jag har hunnit förbereda lunch och allting. Så jäkla gött när man förutsätter att dagen ska bli kaos och den blir tvärtom, det ger mig hopp inför hösten! 🙂

  
Snaaark

Survivor

Jag överlevde helgen! Fast nu känner jag mig som en disktrasa ungefär, men det var det ändå värt tycker jag.

Sen sist alltså:

  • Var på kräftskivan med grannarna. Det var trevligt, även som nykter. Jättefin kväll, hyfsat bra uppslutning, väldigt bra välkomnande och vi känner oss ännu lite mer hemma i vårt nya kvarter helt enkelt. Love skötte sig exemplariskt och sov först i vagnen nån timma, sen vaknade han och bara satt och myste i knät och åt lite babybel-ost innan han somnade igen.
  • Erik har renoverat klart två av tre rum, och vi har flyttat tillbaka sängen i vårt riktiga sovrum. Känns mycket bra!
  • Love har haft tvåårs-kalas. Ett jättebra sådant om du frågar honom, han fick massa traktorer och cyklar och kläder och pengar och inte minst- uppmärksamhet! Jag var trött som en gnu och övervägde att faktiskt gå och lägga mig efter att jag sagt hej till gästerna, men istället laddade jag upp ett rejält lass från kak-och-tårt-buffen samt en balja kaffe och satte mig och tjötade lite och lyfte inte på häcken förrän gästerna sa hejdå. Det funkade också, och kändes bra mycket trevligare. Sen åt vi äggmackor till middag och jag och Love gick och lade oss kl nio. Idag när jag vaknade var jag….precis lika trött som igår. Härliga tider såhär i v 37…
  • Men jag har iallafall fått packat BB väskan nu! Nästan klart. Inte för att jag tror att vi kommer få användning av nått jättebagage, jag hoppas på en kort vistelse var det än blir, men nu har jag iallafall plockat fram sånt som kommer behövas precis i början. Omlottbodysarna är tvättade, amningslinnena lokaliserade, snabb energi i form av godis, proteinbars, aprikoskräm, etc är inhandlad, necessären är förberedd, kameran är laddad och mobilen tömd på foton. Jag har köpt amningsnapp, miniblöjor, lite rosa och röda mini-outfits…ja, jag känner mig mer på banan nu helt enkelt. Ska köpa hem lite ersättning på tetra också ifall amningen skulle strula, och leta fram pump och mini-nappflaskan i nån flyttlåda. Och så ska jag packa en liten väska till Love också som kan vara beredd just in case, man vet ju inte riktigt när barnvakten behöver rycka ut! Halleda ja, snart är det dags…