Bubblan är spräckt!

Så, nu har den här hemmasittarmamman tagit sig ur bebisbubblan och hemmamyset och faktiskt börjat hitta på saker om dagarna. Denna veckan har jag gått ut riktigt hårt och förutom utflykten i onsdags som jag skrev om i förra inlägget så har jag hunnit med att börja på en Pilateskurs för föräldrar och barn, varit på babymassage/föräldrargrupp som BVC ordnar, och så idag pallrade jag mig iväg på cirkelträning på Nordic Wellness som ligger tio minuters promenad från oss. Det är alltid jobbigt att ta sig iväg på sånt här tycker jag, iallafall i början när man inte känner någon och inte vet om det är bra eller om man lika gärna kan stanna hemma under täcket. Men jag får nog säga att alla veckans aktiviteter varit bra och givande, jag har till exempel haft träningsvärk större delen av veckan från pilatesen och lär fortsätta ha träningsvärk från passet idag också.

Nu är det fredagsstädning som gäller här resten av dagen så att vi kan ta helg med gott samvete om några timmar. En helg som förhoppningsvis kommer innebära att köket äntligen blir kaklat! Woop woop! 🙂

  
Bye bye industrial look…

Utflyktsonsdag

Igår hade jag planerat att åka till Helsingborg med kidsen och hälsa på mormor och morfar. Det blev dock så att vi tog det hela ett steg längre; hämtade upp mina päron och åkte sen nån mil till och hamnade då i Ängelholm istället. Målet med det var Järnvägsmuseet eftersom jag hört att det skulle vara fint och vi ju har en liten grabb som är tokförtjust i allt vad tåg heter. Och det blev succé! För det första var det GRATIS att gå in på museet på onsdagar om man hade barn med sig. Sen var vi i princip ensamma på stället och kunde gå runt och fram och tillbaka och hit och dit utan att bli av med varann eller trängas på något sätt. Museet kändes nytt och fräscht och genomtänkt, här fanns något för alla åldrar och intresseområden. En hel del var interaktivt, med filmer, knappar, rörliga miljöer, mm och sånt är ju alltid kul.

IMG_0044

Här går man in! 🙂

IMG_0003

Här hamnade vi vid en jättestor modelljärnväg med flera parallella tåg i olika nivåer, och en film som berättade om järnvägens historia.

IMG_0015

Ett riktigt gammalt ånglok!

IMG_0020

Jättefina bilder på tåg och järnväg i olika miljöer.

IMG_0021

Det fanns många uppbyggda miljöer med ”gubbar” som visade på hur man arbetat inom järnvägen förr i tiden.

IMG_0023

Inne i ”Locomotion” rummet fick man följa med på tre tågresor med tåg från olika tidsepoker, och som krydda på moset så skakade bänkarna man satt på för att simulera tågresorna på riktigt. De gamla tågen gav mycket skak, de nyare tågen gav mindre skak. Kul! Men nog risk för åksjuka om man har sånna tendenser…

IMG_0028

Trots att vi har kopiösa mängder tåg och räls hemma så tröttnar Love aldrig på att leka med tågen. Här var utbudet ganska spartanskt och slitet, men det spelar ingen roll, han blev ändå tok-ledsen när vi skulle gå och vi fick ta till en glassmuta för att han inte skulle bryta ihop helt. Söte Göte.

IMG_0035

Men den här donnan grät inte såklart. Hon sov mest. Eller som här, chillade i mitt knä och var allmänt nöjd med tillvaron. 🙂

IMG_0040

I knät hos mormor. Vink vink!

IMG_0046

Nöjd grabb i sin nya keps! När man inte behövde betala inträde kunde man ju gå loss i presentshopen istället, haha!

IMG_0048

Jaha, och där springer min lille kille iväg mot nya äventyr! ❤

 

 

Kärt fyramånadersbarn- nu med namn!

IMG_9046 - version 2

Sötkorven på bilden är drygt fyra månader gammal numera, och hon…

…har äntligen fått sina namn registrerade hos skatteverket, OCH fått en pappa registrerad hos familjerätten. De rebelliska anarkistföräldrarna sätter sig helt enkelt upp mot statens regler. ”Tre månader att skicka in papper om namnet säger ni? HA vi väntar en månad till minsann! Fight the power!” Att det skulle ha något att göra med att vi är veliga och lata förnekas starkt.

…blir trots att hon nu faktiskt heter något ändå kallad ”Bä” ca 85% av tiden. Övrig tid kallas hon ”Lillasyster”, ”Lillan”, ”Syrran”, ”Stumpan”, ”Gosan”, ”Lilla vännen” eller ”Gosesnos”. ”Linnea”, som hon ju faktiskt heter nu, säger vi kanske en gång om dagen, högst. Men vi vänjer väl oss så småningom. Och när det nu är ”Bä” hon kallas, så vill jag bara poängtera att det kommer som en förkortning av ”bäbis”, men om vi måste gå in på andra betydelser så föredrar jag ju den här HÄR framför den HÄR. Så blev det förtydligat! 🙂

…har hittat sina röstresurser. Från att ha varit en vän liten docka med på sin höjd lite gnyenden och en och annan mild gråtstund, har barnet på bilden ovan förvandlats till en oförutsägbar bergsprängare. Från noll till hundra på inga sekunder alls, och ofta förstår man ingenting. Va? Vad hände? Varför skriker barnet som log mot mig alldeles nyss?!? Ibland blir hon tyst igen ganska snabbt. Ibland inte…hehe… Hon gillar nu också att låte lite grann mest hela tiden. Grymta, mjaoua, sjunga, yla, flåsa…tja variationerna av ljud är ganska många men helt tyst är hon alltså sällan numera.

…och när vi ändå pratar röst så har hon börjat skratta högt. Så himla kul låter det, det är som ett riktigt ”hehehe” garv, inte alls som man kan tänka sig ett bebisskratt. Helst skrattar hon när brorsan gör något tokigt, eller nått han inte får, vilket såklart bara triggar honom att göra ”vad det nu är han gör” ännu mer. Tänk att de redan gaddat ihop sig såhär!?

…har upptäckt händerna och kan fascinerat studera dem i evigheter. Vem behöver leksaker när man har HÄNDER?

…har nu i helgen haft sin första riktiga förkylning. Massa snor, lite feber och mycket ynk. Nätterna när Erik var borta var väldigt rossliga och täppta, och jag fick jobba på bra för att inte kidsen skulle väcka varann med sina ljud och bökanden. Men nu är hon mycket bättre igen, har sovit massor idag och mellan varven varit en gladfis som vanligt så nu känns det som att vi kan bocka av den första förkylningen och ladda om inför nästa… 😉

…är storleksmässigt lite större än brorsan var som fyramånaders. På förra veckans BVC besök låg hon på ca 6700 g och 64 cm. (När Love var 5 månader vägde han 6400 g)

…har börjat sitta med oss vid matbordet i egen barnstol och sitter hyfsat stadigt, även om vi för det mesta hjälper till med nån kudde eller filt. Men det märks att hon gillar att vara med i gemenskapen och hon kan sitta med långa stunder utan att bli trött och gnällig. Snart är väl tanken att hon ska få börja smaka lite på olika saker också, men jag avvaktar lite med den introduktionen, mest för att jag inte vill att Love ska se att vi ger henne mat och riskera att han också försöker ge henne saker ”att äta”. Det är lite klurigt det där, just nu vet han ju att hon bara ammar och inte har några tänder och därför inte kan äta, och han är fine med det. Får nog ta de inledande ”smaksensationerna” som det kallas numera, när Love är på föris för att undvika förvirring i början.

…sover hon bra. Hela nätter? Ja det får jag nog säga. Ja alltså hon vaknar ju och äter 2-3 gånger, men förutom det sover hon mellan ca kl 20 och 08 ungefär. I sin egen säng bredvid vår. Helt godkänt tycker jag.

…blir bara sötare och gosigare och härligare att ha att göra med för varje dag som går! 🙂

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Snor, sömnbrist och högskolepoäng

Det har varit lite tyst härinne ett par dagar av olika anledningar. Dels har hela familjen (utom E) varit halvförkylda och ynkliga, som vanligt mest jag men även lillasyster är väldigt snorig och rosslig och allmänt ynklig nu. Sover bäst och mest i vagnen så många långa promenader har det fått bli de senaste dagarna. Inte så vilsamt för mig tyvärr, men vad gör man inte…

Jag tror att, bortsett från att jag nog har familjens taskigaste immunförsvar, det är den där fyramånadersknäcken som gör att jag känner mig extra risig nu. Jag minns ju när jag fick Love, jag sov knappt alls de första dygnen och hög på amningshormoner frågade jag förvånat nattsköterskan när man egentligen blir trött. Hon log snett och sa ”efter fyra månader ungefär, då brukar det komma”. Inte alls det svar jag väntat mig, men oj vad rätt hon hade. Och nu är jag här igen. Med en dränerande liten silkesapa  som ammar och ammar och dessutom väger dryga kilot mer än brorsan gjorde i samma ålder så hon börjar bli tung att bära runt på. Addera dessutom en storebror som också vill sova i vår säng nu med allt vad det innebär av extra uppvaknanden, och som sen kör på i 190 så fort han slår upp sina blå på morgonen. Jag skulle inte byta ut mitt liv just nu mot nånting alls, men trött, ja det erkänner jag att jag är. Och just det, nämnde jag att jag är ensam hemma med kidsen i två dygn nu också? Det dåliga samvetet över att hemmet ser ut som ett bombnedslag trycker jag undan genom att tänka på min kära sambo sovandes SJÄLV i en egen stor hotellsäng med rena lakan i två hela nätter. Det är enda anledningen till att jag nu kan sitta i soffan och kolla på ”på spåret” via SVT play  medan middagsdisken står kvar på diskbänken, tvättstugan är oframkomlig och Loves rum ser ut som det gör när vi lämnar öppna förskolan efter att 25 barn har härjat där. Men detta är mitt försök till ”fredagsmys” samtidigt som jag sitter på helspänn över alla märkliga ljud detta gamla hus bjuder på (varför är det alltid storm när Erik är borta?) eller över att något av barnen ska vakna och vara ledset (varför är någon alltid sjuk när Erik är borta?). Tänk va…en hel ostörd natts sömn i rena lakan. Hm. Vad är en bal på slottet…

Annat som hållit fokus borta från bloggande och slösurfande är att jag faktiskt börjat plugga igen. Kompletterar min utbildning skulle man kunna säga, genom att läsa två kurser inriktade på strategisk kommunikation och sociala medier. Jag ska även försöka mig på en kurs i webbpublicering men det verkar ruskigt svårt tycker jag så den får vi se om jag fixar alltså. Har egentligen bara precis hunnit få hem böckerna och kika lite på uppgifterna, men det verkar vara roliga kurser som nog faktiskt kan vara riktigt givande. Dessutom känns det kul att använda hjärnan lite igen, trots att den är trött. 🙂

Vintervardagen

Tänk att vi har fått riktig vinter i år i Skåne, vad härligt! Förra året tror jag det var snö en dag eller så, mer blev det inte. Extra speciellt känns det såklart att bo i sitt eget hus nu första vintern, och verkligen få se allt häromkring i snötäcke. Det finns en miniliten pulkabacke ett par hundra meter bort, precis lagom för en tvååring (och äldre barn än så också med tanke på hur poppis den är på helgerna, i Malmö får man vara nöjd med det lilla när det kommer till backar, haha) och den har vi besökt flitigt nu de senaste dagarna. Det är till och med så att Love börjat tröttna (!) nu för idag ville han hellre leka på lekplatsen intill än åka pulka med mig. Han har inte riktigt fattat grejen med att ”passa på att njuta av snön så länge den ligger kvar”. Well, he will learn…

Lillan somnar så gott varje gång vi packar in henne i vagnen i åkpåse och filtar, och sen kan hon sova i timmar. När vi kommer hem brukar jag lyfta in henne så hon får sova vidare i sängen inne, medan Love får sova klart utomhus. Inte så mycket för kylans skull utan mest för att de inte ska råka väcka varann i onödan. Vi har ingen termometer så jag har inte så bra koll på hur kallt det är ute, men Love är ju väl påpälsad och har yllefiltar både under och över sig så fryser gör han knappast.

 

DSC_0101

Lillasyster snusar vidare i sin säng efter pulkaåkningen. Som hon också sov sig igenom förstås…

DSC_0105

Snö ute- vår inne! Krispiga tulpaner från i fredags när det var tulpanens dag.

DSC_0114

Storebror sover vidare i vagnen utanför fönstret. Ibland hörs det ända in hur han snarkar 🙂 

 

DSC_0116

Skymning. Men dagarna känns redan längre nu tycker jag, och den vita snön lyser också upp fint i vintermörkret. 

 

 

Det kylslagna livet som husägare

  
Här ligger jag med ett sovande barn på varsin sida om mig. I morse när vi vaknade funkade strömmen bara supersvagt i halva huset (resten var ok). Kyl och frys funkade, men inte pannan. Kallt alltså. Efter besök av elkille konstaterades fel i en säkring ute i gatan, och Eon kom och fixade det ganska snabbt. Tyvärr funkade inte pannan bättre för det så nu är här svinkallt hemma. Jag kände inte för att gå ut med Love idag, han somnar ju normalt bara i vagnen, men jag tänkte att det nog är dumt att gå ut och bli kall för att sen komma in och fortsätta vara kall. Försökte få oss alla tre att somna en stund efter maten men då kom stora bus-minen fram och Love fick gå in på sitt rum istället. Sen somnade jag å lillan. Mkt ansvarig mamma man är som somnar ifrån sin tvååring… Vaknade med ett ryck av att det var tyst, och var övertygad om att han kvävts av nån leksak han inte borde fått före han är tre. Men nejdå. Han satt så snällt och lekte med en traktor inne på sitt rum och märkte inte ens mig så jag kunde lugnt smyga tillbaka ner under täcket igen. Låg och myste med lillan och hörde hur han lekte i rummet intill i säkert 40-45 minuter. Sen blev det tyst igen. Jag gick in och kollade. Då satt han med en massa böcker runt sig och läste och blev glad när jag kom. Vi tog med några böcker in i stora sängen (dubbelduntäcket är min bästa vän idag) och läste, och så somnade vi igen alla tre. Så himla mysig eftermiddag det blev ändå. Men jag bävar för att behöva gå upp… Varför ska pannor alltid gå sönder på vintern? Och just nu när det råkar vara minusgrader? Varför inte i december när vi hade tio plusgrader? Jaja, det är väl nått slags karma antar jag…

Nu ska jag nog joina mina kids och slumra lite till. Man får ju passa på! 

Lillasyster 15 veckor

Vår nyaste familjemedlem har hunnit bli tre månader och lite till, och jag tänkte spalta upp lite info om hur hon är just nu som en minnesanteckning.

  • Först och främst; namnet!?! Vi har ju velat och våndats fram och tillbaka över detta med vad lillskrotan ska heta, och trots att vi passerat deadline har vi ännu inte skickat in det där förbenade namn-pappret. Men nu har vi bestämt oss för Linnea som tilltalsnamn iallafall. Mellannamnen är dock inte helt klart… Haha, stackarn får ju en identitetskris innan hon ens är ett halvår gammal 🙂
  • Sömn: den blir när den blir helt enkelt, vi har inte hittat in i några mönster eller rutiner kring det där ännu. Ibland sover hon mycket på förmiddagen, ibland på eftermiddagen. Det beror på vad som händer runt omkring och vad vi gör. Men hon sover bra på de flesta ställen; i sin säng, i vagnen, i bilen, rakt upp och ner på hallgolvet om storebror tar för lång tid på sig att bli klar…ja hon är inte så knusslig med sånt helt enkelt. På nätterna sover hon bra, det måste vara cocoona babyns förtjänst, haha. 😉 Hon har haft ett par nätter där hon sovit i i princip hela natten (ca 8-9 h) men oftast vaknar hon en eller ett par gånger. Hon äter gärna då, men jag provar alltid med att ge nappen först och om hon accepterar det och somnar om så är jag tacksam. Jag tror nog att hon kommer vänja sig av med att äta på natten ganska snart. Det hade varit skönt…
  • Mat: det är helamning som gäller och det funkar bra. Vid nästa BVC besök ska vi prata om matintroduktion, men helt ärligt så känns det ganska långt borta. Jag känner ingen alls stress med det och kommer nog ta det betydligt lugnare än vad vi gjorde med Love, då blev det nån sorts osäker mat-hets eftersom ”alla andra” började med smakportioner vid fyra månader. Men funkar amningen (och flaska vid behov) så är det ju ingen brådska, framförallt gluten vill jag vänta så länge som möjligt med. Jag tror på det här med ”desto mindre och desto senare desto bättre” när det kommer till den saken.
  • Storlek: på tremånaderskontrollen vägde hon in på lite drygt 6000 g, och mätte 61 cm i strumplästen. Ingen pyttetjej alltså, men nog ganska normalt. I kläder har hon oftast strl 62 eller 68, men det känns som att jag rensar ut kläder ur hennes garderob var och varannan vecka. Swooosh säger det!
  • Humör: det är en tjej som är lugn och glad till 90%, och så kan hon såklart bli lite gnällig och rentav arg ibland också. Mest om hon är trött, det här med hunger blir hon mer stirrig av men hon gråter sällan för att hon är hungrig.
  • Sysselsättning: just nu är det mycket tuggande på händerna, och hon varvar mellan att försöka få in en hel knytnäve i munnen och att sticka fingrarna så långt bak i halsen att hon klöks. Innovativt. Hon har också börjat ”snacka” en massa och skiner upp som en sol om man besvarar ljuden med liknande läten. Så himla göllit asså!
  • Övrigt: Håret har fått stanna kvar på huvudet, även om det blivit betydligt ljusare och nog lite mer åt det röda hållet. När det är blött är det jättelockigt, men så fort det torkar övergår det till en rak, tantig hockeyfrilla á la Mc Gyver. Lite charmigt det med kan jag tycka…

mitt lilla gullefjun ❤