Snor, sömnbrist och högskolepoäng

Det har varit lite tyst härinne ett par dagar av olika anledningar. Dels har hela familjen (utom E) varit halvförkylda och ynkliga, som vanligt mest jag men även lillasyster är väldigt snorig och rosslig och allmänt ynklig nu. Sover bäst och mest i vagnen så många långa promenader har det fått bli de senaste dagarna. Inte så vilsamt för mig tyvärr, men vad gör man inte…

Jag tror att, bortsett från att jag nog har familjens taskigaste immunförsvar, det är den där fyramånadersknäcken som gör att jag känner mig extra risig nu. Jag minns ju när jag fick Love, jag sov knappt alls de första dygnen och hög på amningshormoner frågade jag förvånat nattsköterskan när man egentligen blir trött. Hon log snett och sa ”efter fyra månader ungefär, då brukar det komma”. Inte alls det svar jag väntat mig, men oj vad rätt hon hade. Och nu är jag här igen. Med en dränerande liten silkesapa  som ammar och ammar och dessutom väger dryga kilot mer än brorsan gjorde i samma ålder så hon börjar bli tung att bära runt på. Addera dessutom en storebror som också vill sova i vår säng nu med allt vad det innebär av extra uppvaknanden, och som sen kör på i 190 så fort han slår upp sina blå på morgonen. Jag skulle inte byta ut mitt liv just nu mot nånting alls, men trött, ja det erkänner jag att jag är. Och just det, nämnde jag att jag är ensam hemma med kidsen i två dygn nu också? Det dåliga samvetet över att hemmet ser ut som ett bombnedslag trycker jag undan genom att tänka på min kära sambo sovandes SJÄLV i en egen stor hotellsäng med rena lakan i två hela nätter. Det är enda anledningen till att jag nu kan sitta i soffan och kolla på ”på spåret” via SVT play  medan middagsdisken står kvar på diskbänken, tvättstugan är oframkomlig och Loves rum ser ut som det gör när vi lämnar öppna förskolan efter att 25 barn har härjat där. Men detta är mitt försök till ”fredagsmys” samtidigt som jag sitter på helspänn över alla märkliga ljud detta gamla hus bjuder på (varför är det alltid storm när Erik är borta?) eller över att något av barnen ska vakna och vara ledset (varför är någon alltid sjuk när Erik är borta?). Tänk va…en hel ostörd natts sömn i rena lakan. Hm. Vad är en bal på slottet…

Annat som hållit fokus borta från bloggande och slösurfande är att jag faktiskt börjat plugga igen. Kompletterar min utbildning skulle man kunna säga, genom att läsa två kurser inriktade på strategisk kommunikation och sociala medier. Jag ska även försöka mig på en kurs i webbpublicering men det verkar ruskigt svårt tycker jag så den får vi se om jag fixar alltså. Har egentligen bara precis hunnit få hem böckerna och kika lite på uppgifterna, men det verkar vara roliga kurser som nog faktiskt kan vara riktigt givande. Dessutom känns det kul att använda hjärnan lite igen, trots att den är trött. 🙂

Vintervardagen

Tänk att vi har fått riktig vinter i år i Skåne, vad härligt! Förra året tror jag det var snö en dag eller så, mer blev det inte. Extra speciellt känns det såklart att bo i sitt eget hus nu första vintern, och verkligen få se allt häromkring i snötäcke. Det finns en miniliten pulkabacke ett par hundra meter bort, precis lagom för en tvååring (och äldre barn än så också med tanke på hur poppis den är på helgerna, i Malmö får man vara nöjd med det lilla när det kommer till backar, haha) och den har vi besökt flitigt nu de senaste dagarna. Det är till och med så att Love börjat tröttna (!) nu för idag ville han hellre leka på lekplatsen intill än åka pulka med mig. Han har inte riktigt fattat grejen med att ”passa på att njuta av snön så länge den ligger kvar”. Well, he will learn…

Lillan somnar så gott varje gång vi packar in henne i vagnen i åkpåse och filtar, och sen kan hon sova i timmar. När vi kommer hem brukar jag lyfta in henne så hon får sova vidare i sängen inne, medan Love får sova klart utomhus. Inte så mycket för kylans skull utan mest för att de inte ska råka väcka varann i onödan. Vi har ingen termometer så jag har inte så bra koll på hur kallt det är ute, men Love är ju väl påpälsad och har yllefiltar både under och över sig så fryser gör han knappast.

 

DSC_0101

Lillasyster snusar vidare i sin säng efter pulkaåkningen. Som hon också sov sig igenom förstås…

DSC_0105

Snö ute- vår inne! Krispiga tulpaner från i fredags när det var tulpanens dag.

DSC_0114

Storebror sover vidare i vagnen utanför fönstret. Ibland hörs det ända in hur han snarkar 🙂 

 

DSC_0116

Skymning. Men dagarna känns redan längre nu tycker jag, och den vita snön lyser också upp fint i vintermörkret. 

 

 

Snölek och syskonkärlek

Så kom snön! Och solen! Och trots att det varit kallt idag så värmde de där ljuvliga strålarna precis tillräckligt för att en tur till lekplatsen skulle kännas helt okej. Det var inte riktigt tillräckligt med snö för att leta upp nån pulkabacke, men Love har inte riktigt fattat den grejen ännu heller så det gjorde inte honom så mycket.

DSC_0062DSC_0078DSC_0090DSC_0094DSC_0099

Idag var vår första vardag efter jul och nyår, Love skulle egentligen varit på föris idag men han är ganska hostig och snorig och dessutom helt slut efter alla intryck och människor vi träffat de senaste dagarna så han får vara hemma med mig och lillasyster denna veckan. Även om det är tålamodsprövande ibland så tycker jag ändå att tvåbarnschocken lagt sig nu och vi har oftast himla mysigt ihop jag och barnen. Dessutom är Love otroligt kärleksfull mot sin syster och det märks att han tycker om att ha henne nära. Han går fram och pussar och kramar på henne flera gånger om dagen, härmar alla ljud hon gör, försöker ge henne leksaker som han tycker hon ska ha, och ger henne nappen och försöker trösta så som han sett att jag gör om hon är ledsen. Han vill gärna ha henne bredvid sig när han sitter och myser i soffan och ser på tv, och när hon sitter i babysittern i köket när vi äter vill han att hon sitter så att de kan se varann. Man blir varm i hjärtat av att se dem tillsammans, och även om jag vet att de så klart kommer bråka en massa också framöver, så är jag så glatt överraskad över hur bra det har gått hittills och hur snäll Love varit mot sin syster. De fåtalet gånger han har varit medvetet dum mot henne och slagit eller bitit henne till exempel, då har det tydligt varit för att straffa oss vuxna och få vår uppmärksamhet.

Jag ser verkligen fram emot att se mina två hjärtegryn växa upp tillsammans och hoppas att de kommer bli bästa vänner på ett sätt som bara syskon kan ❤

Jobbar på julfeelingen

Förra veckan sa poff-pang-bom så var den över. Halleda vad tiden fullkomligt rusar fram just nu känns det som. Det är så mycket jag vill göra, och så hinner/orkar man bara med en bråkdel av allt.

Men förra veckan gjorde jag mitt bästa för att komma i lite mer julstämning efter misären veckan före. Så vi inledde starkt med ett besök på Vellingeblomman jag och kidsen, och vilket ställe alltså! Som ett Ullared med jul-tema tror jag bäst man beskriver det. Det var gigantiskt och där fanns allt julpynt man kan tänka sig och lite till, plus en massa olika tomtelandskap i olika storlek, och inte att förglömma en stor julkrubba med riktiga åsnor (!). Jag tog inte ett enda kort eftersom jag var där själv med barnen och jag kan ju säga som så att alla tomtar och prydnadssaker var INTE gjorda av tyg eller plast, så min stressnivå var ganska maxad i perioder. Men det var ändå kul och verkligen att rekommendera som utflykt. Vi åt lunch i cafeet också och det var bra.

Sen på tisdagen var Loves farmor här och vi bakade lussekatter lite snabbt och lätt. Himla mysigt, och Love behövde ingen middag den kvällen om man säger så… 😉

Vi har också hunnit städa av och pynta lite mer i veckan, bland annat så var Erkan iväg och köpte gran som vi sen pyntade i helgen. Eller ”mojot” som Love kallade den… Och i lördags var jag återigen själv med kidsen så då gjorde vi en tur till Scouternas julmarknad på en gård här i närheten. Himla mysigt och alldeles lagom stort för en tvååring. Det fanns traktorsafari, kaniner man kunde klappa och gratis pepparkakor. Succé helt enkelt.

Vidare så har jag tillslut blivit färdig att beställa julkort, och att ta fina bilder på barnen att ha på julkorten. Såhär gick den fotograferingen ungefär:

Jodåsåatte det var himla smidigt! Love är ju van fotomodell och sådär, och det märktes ju tydligt! 🙂

Men nu är det måndag igen och jag och lillan har roat oss själv hemma hela dagen. Fått upp ett par gardiner, grejat med lite julblommor, och givetvis jobbat vidare med the never ending tvättberg. Har precis hämtat hem lilleman som leker vid sitt tåg-bord som vi precis tagit ner från vinden och han snackar och snackar och snackar om/med dessa tåg så att det ibland låter som att det är tre ungar i vardagsrummet 🙂 Själv ska jag passa på att njuta av en kaffe framför brasan i fem minuter medan alla är nöjda och glada runtomkring. Det är nämligen ganska sällsynt så det gäller att ta sin chans!

 

10 veckor!

Idag är det tio veckor sen vår lilla stjärna gjorde entre, och det märks att hon inte är ett litet ”spädis-paket” längre. Det är en liten tjej som tydligt upptäcker världen mer och mer för varje dag, och det ÄR verkligen ett privilegium att få följa den resan och se hur hon utvecklas dag för dag. Jag tycker nästan att det blir mer tydligt nu med andra barnet eftersom man inte har fullt fokus på henne på samma sätt som med storebror. Nu kan man mer inse att ”sådär gjorde hon inte förra veckan” eller ”det där kunde hon inte för några dagar sedan” eftersom man inte spenderar all tid med att betrakta denna lilla varelse så att man inte riktigt ser vad som händer när.

    
Hon har fått bättre koll på vad som är natt och dag, dvs hon sover mycket mer på nätterna och vaknar ofta bara 1-2 ggr för mat och så är hon då istället mer vaken och pigg och aktiv under dagarna. ”Leker” gärna i babygymmet eller med mobilen över sängen eller i vagnen. Gillar att spana på brorsan när han härjar runt och leker, även om hon ibland blir helt utmattad av det och somnar hipp som happ.


  
Det är en bebis modell större jämfört med storebror, och hon ligger ett snäpp över ”normalkurvan” vad det gäller vikt och längd. Sist vi var på bvc för två veckor sen tror jag, så vägde hon ca 5,5 kg och var nästan 60 cm lång. Det är alltså strl 62 som gäller i kläder och det hade Love när han var 4 månader… Hon har fått behålla allt hår hon hade när hon föddes, men det har blivit betydligt ljusare och nästan lite rödlätt. Ska bli spännande att se var det slutar! 🙂

Det är oftast en nöjd och glad tjej och när hon inte är nöjd så är hon ganska enkel att läsa av och förstå vad hon vill ha och behöver. Hon har fått ta del av brorsans dagisbaciller lite grann och varit snorig på nätterna då och då, och även fått en släng av ögoninflammation som inte är helt bra ännu. Men inget allvarligare än så länge. Jag var lite orolig nu när magsjukan slog till, men som jag förstår det så bildade jag antikroppar när jag blev sjuk som hon fått i sig genom amningen och som då skyddar henne. Håller tummarna för att det är så det funkar…

Stolt storebror som gärna hjälper till när syrran tappat nappen…

 

Nu vänder vi blad…

Fyyyyy fan rent ut sagt vilken helvetesvecka förra veckan var! Jag var inställd på att det skulle bli jobbigt att vara ensam med de två små hela veckan när Erik var på jobbresa, men hela tiden hade jag sagt att ”jaja bara de inte blir sjuka så ska det nog gå”. HAHAHAHAHA! Snacka om att jinxa…

Veckan inleddes ju med stormen och det var ju inte så kul. Sen hade vi en dag med ärenden och fix när Love var på föris, och så var mina föräldrar och hälsade på en dag. Sen fick vi ett annat besök. Magsjukan. Tack som fan för den liksom. Det var precis så jobbigt som man kan föreställa sig. En tvååring som är magsjuk är ganska oberäknelig. De vet ju inte vad som händer riktigt. Men han var duktig, det var han verkligen. En annan sak med sjuka tvååringar är att de rent energimässigt kan vara helt som vanligt tydligen. Det här med att ligga i soffan och se på film när man är sjuk, ja det är nån som hittat på det bara. Här ska det lekas på som vanligt och springas runt, leka med lego, rita, osv. Skillnaden är bara att tålamodet och humöret är inte riktigt som vanligt utan ganska mycket mer labilt. Det kombinerat med en övertrött mamma som knappt fått sova eftersom hon ammat mellan kräk-torkandet hela natten, och dessutom har ett berg av tvätt i källaren, och inte ätit något eftersom man inte direkt blir sugen på mat när man umgås med magsjuka….ja, det bäddar för konflikter kan man säga. Och när man verkligen anstränger sig för att hålla modet uppe trots det trehundrafemtonde utbrottet för dagen, ja då vill man inte höra ungen skrika ”paaaappaaaaa, paaaappaaaaa….”. Mmmm, pappa är i jävla skit-Kina och bor på lyxhotell förstår du lilla vännen och om du inte är tyst snart så kanske mamma också åker dit. Sa jag inte. Men tänkte. Och en hel del annat, betydligt värre än så…

Men det var ju verkligen synd om lilleman också, jag ska inte vara nån sorts martyr här nu. Han mådde ju inte bra, och eftersom jag vet hur snabbt såna här småttingar kan bli uttorkade så följde jag barnakutens råd om att få i barnet vätskeersättning med en plastspruta, först 5 ml var femte minut och sen 10 ml var tionde när det var som värst. Det funkade bra och han piggnade till ganska snabbt efter ett tag. Det här med att börja äta var dock lite jobbigare, jag vet ju själv hur otroligt hungrig man blir efter att ha tömt ut alla resurser, men att då äta som vanligt eller dricka så mycket som man vill, ja det slutar ju oftast illa (vilket vi också fick erfara). Så det fick bli mini-portioner vid andra försöket och så fick mamman stålsätta sig när det jättehungriga barnet grät och bad om ”meeeer fil”. Att neka sitt barn mat när det är hungrigt alltså….den känslan är inte kul.

Men vi överlevde, och jag började nedräkningen till pappans hemkomst när det var 48 h kvar ungefär och efter det kollade jag på klockan varje kvart. Sen grät jag några glädjetårar när han äntligen klev innanför dörren i lördags förmiddag och jag tänkte ”nu är det äntligen över”. Jag kunde sova en timma och ta en dusch, och sen åkte vi på glögg-mingel hos några vänner på kvällen. Hallelulja!

  

Trött familjeselfie från i fredags kväll. Countdown ongoing…

 Kokko-trött men nyduschad och glad survivor of hell-week i lördags eftermiddag (innan hell-weekend drog igång)

Ja glädjen var stor, fram till lite senare samma natt när även jag åkte på skiten såklart. Jag trodde verkligen att jag skulle klara mig eftersom det gått så många dagar ändå, men nejdå. Så igår var jag mest sängliggande och miserabel.

Men alltså- denna måndag kunde inte varit bättre! Det är soligt och varmt, stormvindarna som förpestat vardagen hela veckan är borta, barnen är glada och pappa är hemma. Han jobbade dessutom hemifrån i förmiddags så att jag och lillan kunde ta sovmorgon. Sen har Loven varit på strålande humör och vi tog en mysig tur till lekplatsen och så en sövande promenad på det. 

 Tittut!   

 Sol i sandlådan! ❤️  
 Såhär ser det ut innan båda kidsen fått på ytterkläder och är redo att lämna hemmet. En tidskrävande process skulle man kunna säga…#tålamod

Ja det känns verkligen som en nystart, som att nån säger ”så, nu glömmer vi förra veckan och går vidare”. Inte mig emot! Och om man ska se nånting positivt med förra veckans misär så är ju iallafall de sista gravidkilona borta och idag kom jag i ett par av mina smal-jeans. Alltid nått 🙂

Nu ska jag försöka få till lite advents/jul-mys här hemma, det blev ju inte så mycket med det förra veckan och grannarna tror nog att vi är jehovas eller nått som inte firar jul eftersom vi knappt fått upp en enda liten julstjärna…