Bakom bloggen

Den där är Calorin, vem är hon egentligen?

Åttiotalist– och nog en ganska typisk sådan. Rastlös, ser nya möjligheter överallt. Vill bara göra sånt jag tycker är kul och testar gärna på många olika saker. Löjligt förtjust i Flygande Jacob, chokladpudding och banana skids, och är av åsikten att det är omöjligt att se ett avsnitt av ”Bevely Hills 90 210” för många gånger.

Malmöbo– sedan 2007. Flyttade till Malmö för att kunna börja plugga i Köpenhamn utan att bli komplett ruinerad. Jag älskar Malmö, det är en liten storstad med nära till allt. Här är en avslappnad puls, en lugn stress, här får man vara som man är utan att någon bryr sig. Malmö har vunnit mitt hjärta.

Sambo– med min Prins. Darling. Tusse. Skat. Honung. Cariño. Fining. Vi har delat vår vardag sedan 1998, och det är så det ska vara helt enkelt.

Småbarnsmamma- till lille Love som föddes 23 Augusti 2013. Sötaste ungen som nånsin skådats såklart. En liten solstråle som varje dag visar mig hur kärlek känns i hela kroppen. Han hjälper mig att ta till vara på och njuta av nuet och han gör det omöjligt att inte faschineras av det mirakel som kallas livet. Han har också gjort mig till en betydligt tröttare, degigare och fattigare människa, men det ingår väl i konceptet som jag förstått det…

Tågpendlare (Helsingborg-Malmö) – hatkärlek. Älskar att kunna sova en timma till på tåget på morgonen, eller möjligheten att ta en powernap på väg hem och vara pigg och alert när man kommer innanför dörren på eftermiddagen. Älskar att få egentid att kunna läsa tidningar, böcker, lyssna på radio, lösa korsord, spela spel i telefonen, ja allt sånt som man annars inte tar sig tid till. Men jag hatar att vara styrd. Att inte kunna diffa fem minuter på morgonrutinerna utan att bli en halvtimma sen till jobbet. Att slösa tusentals minuter varje år på att vänta på kalla perronger eller i stillastående, knökfulla tåg. Att släpa runt på träningskläder, dator, viktiga papper, matlådor och pocketböcker. Fram och tillbaka, vareviga dag. Men än så länge överväger det positiva ändå. Än så länge är det värt mödan.

Renoveringsjunkie– Det är inte särskilt kul att spackla och slipa. Och man kan verkligen bli helt knäpp i huvudet av att välja kakel, blandare, golv, ugn, lampknappar, eller nyans av vit färg till väggar och tak. Man kan hitta på roligare saker på en lördag än att riva ut kök och åka till tippen, och det är tveksamt om det är något positivt att personalen på Hornbach hejjar när man möter dem på stan en vanlig dag.  Men…. samtidigt så är det så himla häftigt att se potentialen i ett renoveringsprojekt och faktiskt kunna se till att man får det precis som man vill ha det. Att bygga nytt är ju ingen konst, det är en mycket större och roligare utmaning att förbättra och förfina något som redan finns utan att bostaden förlorar sin ”själ”. Har tillsammans med Darling tagit oss igenom fyra lägenheter och ett hus nu, och i December 2013 flyttade vi upp i vår vindsvåning som bara ett år tidigare var en dragig och mörk råvind. Undrar vad vårt nästa projekt ska bli!? 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s