Kärt fyramånadersbarn- nu med namn!

IMG_9046 - version 2

Sötkorven på bilden är drygt fyra månader gammal numera, och hon…

…har äntligen fått sina namn registrerade hos skatteverket, OCH fått en pappa registrerad hos familjerätten. De rebelliska anarkistföräldrarna sätter sig helt enkelt upp mot statens regler. ”Tre månader att skicka in papper om namnet säger ni? HA vi väntar en månad till minsann! Fight the power!” Att det skulle ha något att göra med att vi är veliga och lata förnekas starkt.

…blir trots att hon nu faktiskt heter något ändå kallad ”Bä” ca 85% av tiden. Övrig tid kallas hon ”Lillasyster”, ”Lillan”, ”Syrran”, ”Stumpan”, ”Gosan”, ”Lilla vännen” eller ”Gosesnos”. ”Linnea”, som hon ju faktiskt heter nu, säger vi kanske en gång om dagen, högst. Men vi vänjer väl oss så småningom. Och när det nu är ”Bä” hon kallas, så vill jag bara poängtera att det kommer som en förkortning av ”bäbis”, men om vi måste gå in på andra betydelser så föredrar jag ju den här HÄR framför den HÄR. Så blev det förtydligat! 🙂

…har hittat sina röstresurser. Från att ha varit en vän liten docka med på sin höjd lite gnyenden och en och annan mild gråtstund, har barnet på bilden ovan förvandlats till en oförutsägbar bergsprängare. Från noll till hundra på inga sekunder alls, och ofta förstår man ingenting. Va? Vad hände? Varför skriker barnet som log mot mig alldeles nyss?!? Ibland blir hon tyst igen ganska snabbt. Ibland inte…hehe… Hon gillar nu också att låte lite grann mest hela tiden. Grymta, mjaoua, sjunga, yla, flåsa…tja variationerna av ljud är ganska många men helt tyst är hon alltså sällan numera.

…och när vi ändå pratar röst så har hon börjat skratta högt. Så himla kul låter det, det är som ett riktigt ”hehehe” garv, inte alls som man kan tänka sig ett bebisskratt. Helst skrattar hon när brorsan gör något tokigt, eller nått han inte får, vilket såklart bara triggar honom att göra ”vad det nu är han gör” ännu mer. Tänk att de redan gaddat ihop sig såhär!?

…har upptäckt händerna och kan fascinerat studera dem i evigheter. Vem behöver leksaker när man har HÄNDER?

…har nu i helgen haft sin första riktiga förkylning. Massa snor, lite feber och mycket ynk. Nätterna när Erik var borta var väldigt rossliga och täppta, och jag fick jobba på bra för att inte kidsen skulle väcka varann med sina ljud och bökanden. Men nu är hon mycket bättre igen, har sovit massor idag och mellan varven varit en gladfis som vanligt så nu känns det som att vi kan bocka av den första förkylningen och ladda om inför nästa… 😉

…är storleksmässigt lite större än brorsan var som fyramånaders. På förra veckans BVC besök låg hon på ca 6700 g och 64 cm. (När Love var 5 månader vägde han 6400 g)

…har börjat sitta med oss vid matbordet i egen barnstol och sitter hyfsat stadigt, även om vi för det mesta hjälper till med nån kudde eller filt. Men det märks att hon gillar att vara med i gemenskapen och hon kan sitta med långa stunder utan att bli trött och gnällig. Snart är väl tanken att hon ska få börja smaka lite på olika saker också, men jag avvaktar lite med den introduktionen, mest för att jag inte vill att Love ska se att vi ger henne mat och riskera att han också försöker ge henne saker ”att äta”. Det är lite klurigt det där, just nu vet han ju att hon bara ammar och inte har några tänder och därför inte kan äta, och han är fine med det. Får nog ta de inledande ”smaksensationerna” som det kallas numera, när Love är på föris för att undvika förvirring i början.

…sover hon bra. Hela nätter? Ja det får jag nog säga. Ja alltså hon vaknar ju och äter 2-3 gånger, men förutom det sover hon mellan ca kl 20 och 08 ungefär. I sin egen säng bredvid vår. Helt godkänt tycker jag.

…blir bara sötare och gosigare och härligare att ha att göra med för varje dag som går! 🙂