Två veckor!

Idag blir lilla loppan två veckor minsann! Vi börjar väl landa lite nu i det här nya familjelivet och fatta att vi faktiskt har två kids nu. Men en dag i taget är verkligen devisen som gäller och allt vi gör baseras på dagsformen, hur frustrerande det än må vara. Idag till exempel, hade jag en hel del planer på ärenden jag tänkt göra och hemmafix jag ville bli klar med (vi har ju till exempel inte ett enda klädesplagg inlagt i våra garderober som monterades i helgen, det kunde ju vara lite praktiskt att ha kan jag känna…). Nu är klockan halv tre och vad har jag gjort idag? Jag har ammat. Ätit frukost. Spillt ut en kaffe. Ammat. Sett en dokumentär på svt play (medan jag åt frukost). Ammat. Letat efter taklampor i diverse inredningsbutiker online. Testat att ligg-amma med resultatet att både jag och bebis somnade som stenar, hur länge har jag ingen aning om. Letat fram datorn och kollat mailen för första gången på två veckor. Och nu skriver jag det här med vänsterhanden samtidigt som jag ammar. Fortfarande iklädd pyjamas. Min förhoppning är att skrotan ska äta tills hon somnar nu så att jag kan lägga henne ifrån mig tillräckligt länge för att ta en 1-minuts dusch åtminstone, för jag luktar inte precis rosor och jasmine om man säger så. Och bre en macka kanske eftersom jag nu inser att det inte blivit nån lunch idag nej. Men alla tidigare försök att lägga henne ifrån mig en stund under dagen, och natten med för den delen, har lett till missnöjda knorranden så jag är skeptisk. Idag är tydligen en sån där ”glue day” när hon vill vara nära. Bara att gilla läget helt enkelt. Och hoppas på att kunna lägga in lite kläder i garderoben i morgon kanske… 🙂

 

Annonser

Nu ere slut!

Sista mammaledighetsdagen- check! Inledde den med sovmorgon till halv nio (gött!) och sen åt vi gröt som vanligt, klädde på oss och traskade till gymmet. Sista passet för Loven och mig ensamma i cirkelgymmet, det känns lite sorgligt måste jag säga. Det är allt en väldigt tålig liten grabb jag har som snällt sitter i vagnen och hejar på mamma när jag ligger och gör armhävningar eller axelpressar eller vad det nu kan vara. Blir det lite gnäll så funkar riskakor bra som underhållning, och sen fikar vi alltid i loungen utanför efter passet så lilleman får krypa av sig lite och flirta med damerna som kommer ut från pensionärsgympan vid elva. 😉 Mysigt har vi helt enkelt, och jag måste säga att även om Johanneslust ligger en bra bit från där vi bor så är det ett himla bra ställe att träna med barn. Det finns barnstolar, skötbord, jättetrevlig personal som inte gnäller över att man tar med vagnen in och ett helt cirkelgym med alla tänkbara träningsredskap tillgängliga som står tomt i princip varje vardagförmiddag. Jag kommer verkligen sakna våra utflykter dit!

IMG_9465

Efter träningen somnade Love i vagnen på väg hem och sov läääänge. Han är fortfarande inte helt på topp efter vaccinationssprutan i måndags och febern och förkylningen som följde därefter. Och det är inte jag heller, trots att jag som tur är inte fick nån spruta. Men en förkylning har jag lyckats dra på mig ändå, inte av värsta slag än så länge, men  det är ju trist ändå med rinnande näsa och kliande ögon. Försöker kurera mig bäst jag kan med hett ingefära-och-citron-vatten.

Eftermiddagen sen spenderades bara hemma, vi lekte på Loves rum och jag fick en idé om att ta lite bilder på min lilla ettåring. Lättare sagt än gjort dock, han for verkligen runt som en guttaperkaboll och var inte direkt intresserad av att posa för nån kamera, haha! Bilderna nedan är tagna under en kvart ungefär. Puh!

DSC_0203 DSC_0240 DSC_0286 DSC_0335 DSC_0344 DSC_0364 DSC_0353 DSC_0372 DSC_0380  Och killen går inte ens ännu!!! 😉

Allting har ett slut

Vilken jävla helg alltså.

Troligtvis kommer den alltid vara på min topp tio lista över bästa helgerna nånsin. Vi har varit på bröllop för två av våra bästa vänner på Trollenäs slott. Ett sånt där riktigt drömbröllop i dagarna tre som jag tror alla nån gång fantiserat om; fantastisk miljö, kära vänner och familj, strålande sol, god mat, massor av energi och glädje och kärlek. Och jag var en av tre som fick äran att vara toastmasters med allt vad det innebär av förberedelser, pysslande, planerande och fix. Men galet kul är det ju att få vara en del av dagen på ett mer intimt sätt och inte ”bara” vara gäst, det är som sagt en riktigt ära och ett förtroende som jag är väldigt glad över att ha fått.

Men även finfina helger tar slut. Och det gör kanske inte så mycket, för de blir till finfina minnen som man kan gå och småle åt i lång tid framöver. Och så blir man väldigt, väldigt trött av såna här fina helger. Den här helgens slut betyder dock mer än att bröllopsweekenden är över. I morgon börjar jag jobba igen, efter nästan 11 månaders semester och mammaledighet. Åååångest!?

Tja. Det känns…märkligt. Inte bra, men inte dåligt. Bara märkligt och ovant. Det blir ett steg närmare vardagen och verkligheten. Att vara ifrån lillen långa dagar. Att inte längre veta precis vad han har gjort under dagen, vad han ätit, hur han sovit, vilket humör han är på. Det är lite vemodigt. Ett väldigt tydligt tecken på att nu är han stor, behöver inte sin mamma på samma sätt, och att han håller på att bli en liten pojke snarare än en liten baby. Samtidigt så känner jag en enorm frihetskänsla. Jag kommer bara att vara jag. Jag kommer inte ha nån minimänniska med i en vagn, bilstol eller sele. Det är bara jag och mina
behov och önskemål att ta hänsyn till under några timmar om dagen, några dagar i veckan. För vi mjukstartar med att jag börjar jobba halvtid; tre dagar varannan vecka och två dagar varannan. Det känns som ett mycket bra upplägg. Snäppet bättre hade det i och för sig varit om tågen gått som de ska så jag slapp köra bil på en övertrafikerad motorväg i nästan sju mil enkel resa, men det är väl bara att gilla läget.

Det ska bli spännande att se hur det går det här, jag känner mig lika taggad som man brukar göra till hösten när det är dags att ”nystarta” och ta tag i livet efter semestern och komma tillbaka till rutiner och en lite mer ordentlig vardag. Men först ska vi se hur natten blir, med en lilleman som är extra kelig efter att ha varit borta från mamma och pappa i ett dygn, och som dessutom är snorig och har lite feber. Har en känsla av att det kommer vara en lite sliten mamma på kontoret i morgon, av många anledningar…

🙂

DSC_0152 DSC_0158 DSC_0148DSC_0146

Mamma å Love mys ❤