Vintervardagen

Tänk att vi har fått riktig vinter i år i Skåne, vad härligt! Förra året tror jag det var snö en dag eller så, mer blev det inte. Extra speciellt känns det såklart att bo i sitt eget hus nu första vintern, och verkligen få se allt häromkring i snötäcke. Det finns en miniliten pulkabacke ett par hundra meter bort, precis lagom för en tvååring (och äldre barn än så också med tanke på hur poppis den är på helgerna, i Malmö får man vara nöjd med det lilla när det kommer till backar, haha) och den har vi besökt flitigt nu de senaste dagarna. Det är till och med så att Love börjat tröttna (!) nu för idag ville han hellre leka på lekplatsen intill än åka pulka med mig. Han har inte riktigt fattat grejen med att ”passa på att njuta av snön så länge den ligger kvar”. Well, he will learn…

Lillan somnar så gott varje gång vi packar in henne i vagnen i åkpåse och filtar, och sen kan hon sova i timmar. När vi kommer hem brukar jag lyfta in henne så hon får sova vidare i sängen inne, medan Love får sova klart utomhus. Inte så mycket för kylans skull utan mest för att de inte ska råka väcka varann i onödan. Vi har ingen termometer så jag har inte så bra koll på hur kallt det är ute, men Love är ju väl påpälsad och har yllefiltar både under och över sig så fryser gör han knappast.

 

DSC_0101

Lillasyster snusar vidare i sin säng efter pulkaåkningen. Som hon också sov sig igenom förstås…

DSC_0105

Snö ute- vår inne! Krispiga tulpaner från i fredags när det var tulpanens dag.

DSC_0114

Storebror sover vidare i vagnen utanför fönstret. Ibland hörs det ända in hur han snarkar 🙂 

 

DSC_0116

Skymning. Men dagarna känns redan längre nu tycker jag, och den vita snön lyser också upp fint i vintermörkret. 

 

 

Annonser

Det kylslagna livet som husägare

  
Här ligger jag med ett sovande barn på varsin sida om mig. I morse när vi vaknade funkade strömmen bara supersvagt i halva huset (resten var ok). Kyl och frys funkade, men inte pannan. Kallt alltså. Efter besök av elkille konstaterades fel i en säkring ute i gatan, och Eon kom och fixade det ganska snabbt. Tyvärr funkade inte pannan bättre för det så nu är här svinkallt hemma. Jag kände inte för att gå ut med Love idag, han somnar ju normalt bara i vagnen, men jag tänkte att det nog är dumt att gå ut och bli kall för att sen komma in och fortsätta vara kall. Försökte få oss alla tre att somna en stund efter maten men då kom stora bus-minen fram och Love fick gå in på sitt rum istället. Sen somnade jag å lillan. Mkt ansvarig mamma man är som somnar ifrån sin tvååring… Vaknade med ett ryck av att det var tyst, och var övertygad om att han kvävts av nån leksak han inte borde fått före han är tre. Men nejdå. Han satt så snällt och lekte med en traktor inne på sitt rum och märkte inte ens mig så jag kunde lugnt smyga tillbaka ner under täcket igen. Låg och myste med lillan och hörde hur han lekte i rummet intill i säkert 40-45 minuter. Sen blev det tyst igen. Jag gick in och kollade. Då satt han med en massa böcker runt sig och läste och blev glad när jag kom. Vi tog med några böcker in i stora sängen (dubbelduntäcket är min bästa vän idag) och läste, och så somnade vi igen alla tre. Så himla mysig eftermiddag det blev ändå. Men jag bävar för att behöva gå upp… Varför ska pannor alltid gå sönder på vintern? Och just nu när det råkar vara minusgrader? Varför inte i december när vi hade tio plusgrader? Jaja, det är väl nått slags karma antar jag…

Nu ska jag nog joina mina kids och slumra lite till. Man får ju passa på!